TOMMY får mig att må bättre när jag mår dåligt. När det kommer till att gå igenom saker i livet har jag verkligen fått utstå min beskärda del av svek och andra sorters sorger. Tommy har alltid funnits vid min sida när det har varit jobbigt, han vet precis vad han ska säga och göra för att lyfta mitt humör. Utan tommy vet jag itne riktigt om jag hade varit den jag är idag, för när vi träffades kom han rätt in i den jobbigaste delen av mitt liv. han hade lika gärna kunnat vända om och gå, men han valde att hjälpa mig och rida ut stormen med mig. Han har alltid varit mitt stora stöd, den som vet allting om mig och som alltid finns när jag mår dåligt. Jag kan inte säga nog om in underbara man, världens bästa och mysigaste pappa! Vi har så otroligt tur som har honom!



Mina vänner får mig också att må bättre. jag har så tur som har de vänner jag har, de finns där om jag behöver dem. De lyssnar och råder! Älskar er!


bild från google

Den nyaste och största tillskottet i mitt liv, Vilja, får mig alltid att må bättre. När jag tittar in i hennes mörkblå, klotrunda ögon känns allting bra. Allt känns så meningsfullt och ibland kan jag bara inte förstå att jag burit henne i min mage så länge. Att jag gett henne ett liv =) Hon betyder och är allt i mitt liv! <3



Vilja <3

dag 22 av 30 då =)

Jag tror att mest av allt upprör jag mig själv! jag blir så upprörd när jag inte tycks finna motivation at tnågonsin nå mitt ideala viktmål, när all ork och kraft rinner ut mig ju närmare målet jag kommer! Varför är det så? jag älskar ju att träna, det bästa jag vet, men så fort det itne finns tid eller träningspass som jag vill gå på så blir jag så moloken och enre. Nästan lite självömkande, vilket jag vet itne ger någonting, men inte går att undvika att känna! =) Irriterande! det blir jag upprörd över, min egen motivationsbrist och oförmåga att återfinna den igen!

krig upprör mig, precis så som det upprör de flesta människorna i världen... helt meningslöst!

bristen på pengar i min ägo upprör mig =)

oförmåga att förlåta och gå vidare, egoism, oförmåga att ta andras åsikter, lögnare, oförmåga att lyssna och verkligen ta in det ngn säger, nysar (haha) och tyvärr massa annat! Min förmåga att uppröras av så himla mycket upprör mig också, haha!
djur- och barnmisshandel är väl något som gör mig så jävla förbannad att all sans försvinner!

Jag skulle vilja säga att jag är en människa som har mycket åsikter om många olika ämnen och många av ämnerna man har starka åsikter inom är ju av sådan karaktär att det är upprörande! Sen kan man ju blir arge eller ledsen av olika saker, på olika plan. Ju närmare mig saker och ting inträffar desto mer upprörd och träffad blir jag ju medan saker som är fruktansvärda (tex. barn och även vuxna som dör i svält i afrika eller terroristattacker i diverse länder som gör att hundra- eller tusentals människor mister sina liv) påverkar en i mindre utrstäckning ifall de sker långt härifrån.

Ska iaf springa in till min underbara lilla flicka som legat o vilat nu ett bra tag! Ska gos aupp henne, pussa henne och säga hur mkt jag älskar hon för är det något jag är TACKSAM för är det min familj och att vi alla har hälsan. Ekonomin och annat materiellt är väl kanske itne bäst iv ärlden, men vi har varandra!
Jag älskar er Vilja och Tommy!



jag & Vilja

Skriver ett inlägg från min lista som jag följer (30 dagar om mig själv). har nu kommit till dag 21 =)

Det andra ögonblicket som genast tar upp platsen i minnet är ett bra, men ändå dåligt minne.
En tisdag förmiddag i februari (kommer ej ihåg exakt datum) 2005 jobbar jag förmiddag på ett ålderdomshem här i Piteå när min telefon ringer. Min svärfar säger att Tommy, min man, har blivit skjuten. Jag lovar att jag höll på dö, hela min värld hann rasa samman i det ögonblicket... trodde verkligen att han var död alltså. Till saken hör att min svärfar är inte direkt en stressad kille av sig och han visste ju redan att Tommy klarat sig, men "glömde" väl meddela mig att han "bara" bilivit skjuten i armen. Jag höll alltså på att bli arg på honom när hans reaktion var så föbannat lugn när hans son blivit skjuten, haha. Iallafall säger jag, väldigt nedslaget, VART? "Ja, bara i armen alltså" säger då Jörgen.
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅH, Jörgen! Hann höll på ge mig en hjärtattack vid 20-års ålder!
Jaha, säger jag då lättat.. ja, men vad skönt då. Jo, säger Jörgen, men man vet itne hur illa det är, vi har inte fått höra något än, hur det ser ut med funktionen av armen!
*gaaaah* Då var det ju hemskt iaf, enligt mig, så varför vara så lugn då? Jäkla Jörgen, haha! Typiskt honom!
Jag frågar d¨å om jag ska komma från jobbet så jag får följa med dom till Sunderbyn där han ligger, men ha tyckte jag skulle jobba klart mitt pass och så skulle jag komma till dom efteråt då tommy ändå låg nedsövd på sjukhuset och inte skulle vara klar från operation förrän om en 4-5 timmar.
Jag kan säga att den dagen gick sakta framåt... visste ju int eifall han skulle fått behålla armen eller om han fått det någonsin kunna använda den igen!


bild från google

En liten bisittare är att när jag och Tommy blev tillsammans för andra gången (var tillsammasn ett år mellan 2001-2002 också) i januari 2005 så var jag i det här stadiet att jag itne vsste om jag riktigt ville vara med honom egentligen eller om jag först skulle "hitta mig själv".. det tjafset som en del pratar om! Vi hade ju dock känt varandra sedan 2000 så jag älskade han på andra sätt än som pojkvän/flickvän också.
Jag hade alltså inte sagt att jag älskar honom och så än och var lite osäker på mina känslor och så.

När vi satt i bilen på väg till Sunderbyn kände jag mig så arg på mig själv att jag gått omkring och trott att jag behövd ehitta mig själv innan jag kunde vara med Tommy. Jag kunde ju lika gärna hitta mig själv med honom som en del av mitt liv. HITTA OSS!  
Jag visste ju att jag ville vara med Tommy så småningom (jävla pucko jag)... Jag kunde ha förlorat honom utan att han visste hur mkt jag faktiskt älskade honom och ville vara med honom.

På plats fick iaf inte jag följa med in och hälsa på honom först (jag var ju inte familj) i ordens rätta bemärkelse så jag fick snällt sitta utanför medans hans mamma och pappa fick se honom. Kommer inte ihåg om hans syskon satt ute med mig eller gick in med jörgen och erica eller om de gick in till honom efteråt. Iallafall när jag ÄNTLIGEN fick komma in rusade jag fram till honom, slängde mig över han och viskade ;jag älskar dig!
Hans svar var; jaha, så man ska bli skjuten för att du ska fatta det. Isåfall är jag glad jag blev skjuten! =)
hans arm var så svullen att han blev tvungen ligga med ett öppet sår (inlindat såklart) i över ett dygn för att de överhuvudtaget skulle kunna sy igen honom. Detta gjorde såklart väldigt ont så dom pumpade honom full emd morfin... han var så drogad att han faktiskt somnade mitt i sina meningar, vaknade upp några sekunder senare och fortsatte klanderfritt där han slutat innan han somnat, haha!
Jag sov iaf på sjukhushotellet och på nätterna och på dagarna var jag med honom på hans rum. Försökte typ parata med honom och sysselsätta han i form av korsord och så när han hade som mest ont. han låg mestadels o sov i mina armar och även om det låter mysigt var det de mest långdrgna dagarna i mitt liv. Jag satt rätt upp och ned med honom i min famn och tittade på klockan..,. tick tack, tick tack, tick tack =)'


bild från google

Idag kan han iaf använda armen utan problem, ibland får han ont när han tar i för mycket när det är kallt ute. Kyla gör definitivt hans arm värre, men hans ärr har läkt bra (om än det är jävligt fula och tar upp typ hela armens bak- och framsida. Inga nerver skadades (kulan studsade mellan dom och tydligen kunde man se hur nerverna hoppat åt sidan, som för att låta kulan passera då nerverna stannat kvar i en kulformad position, enligt läkaren). Hans ena artär slets av och var oreparerbar, men man har ju två och hans muskel gick också av och for upp i armvecket. Den drog som ned igen och fäste med massa grejs samt att han hade massa små ben"frakturer" i både underarmsbenen. De var inte av, men bitar hade lossnat lite här och där.
det tog lång tid för honom att överhuvudtaget kunna räta ut fingrarna och han fick gå på månag möten med sjukgymnaster som lärde honom hur han skulle träna upp musklerna igen utan att överanstränga dem.
Han blev bra till slut och jag är så lycklig det gick så bra osm det gjorde... hade nämligen kunnat gå väldigt illa då tommys arm var den del som stoppade kulan att gå rätt in i en annan killes mage (huvva). Dessutom smekte kulan tommy mage och for istället in i armen, jävligt tur i oturen kan man väl säga eftersom kulan hade fosfor runt sig (brinnande ammunition så man ser vart och hur långt den far) och skulle ha bränt sönder tommys mage och allt. Även armen skulle ha "brunnit"  om den inte hade gått igenom, som den lyckligtvis gjorde! HUVVA! Hemskt att tänka på!

Killen som råkade avfyra vapnet mådde som förståeligt jävligt dåligt. De kom till sjukhuset o hälsade på och jag har aldrig sett en människa med så mycket ångest och smärta i ansiktet. För övrigt var det inte ens hans fel då vapnet var konstruerat. På dessa vapnen finns det tre (eller fyra, komemr int eihåg) säkringar och dessa säkringar måste alla dras ut för att vapnet ska kunn avfyras. Men när den nästsista säkringen skulle dras ut fick denna kille int eut den och bad om hjälp av en annan lumparkompis. De tillsammasn drog i säkringen och när den kom ut så lät det det typ "flop" och så började det "bränna" häftigt i Tommys arm. Tommy slet av sig sina jackor och tröjor och såg att blodet liksom pumpade ut i små fontäner i takt med hjärtslagen och skrek då till lumparkompisen "Du sköt mig, din jävel". Haha... han blev snabbt omhändertagen och allt gixk ju bra, men killen som "sköt" blev väldigt chockad. Sen kan man ju iofs diskutera huruvida man oavsett om säkringar ska hålla ett vapen från att avfyras ska riktas mot ansdra människor (?). Förmodligen inte, så lite får han ju ta på sig... Tommy, som var gruppchef i lumpen, har sagt att han, just innan han blev skjuten, skrek åt dom att rikta bort vapnet dessutom. Men allting gick ju så fort bara!

hur som helst är allt väl nu!
Tommy mår bra och även alla inblandade, det är det viktigaste! =)

Ha en bra dag!

Månaden (juli alltså) har varit helt fantastisk. Mkt sol o värme, dessutom har tommy varit ledig med oss hela juli =) Tänker inte gå in o beskriva hela månaden, kändes bara för långdraget. Säger bara att den har varit mega bra! Det är ju sommar coh mina två älsklingar har varit runt mig hela tiden, vad kan vara bättre =) Har också sluppit förkylningar o annat tråkigt...



sommar i Piteå =)

Glöm för tusan inte att se "barfota-mannen"  på TV4 ikväll 
"Sommar men ernst" 21.00.
Han må vara lite väääääl klämtjäck ibland, men hans idéer är som oftast jäkligt bra!


bild från google

Det finns såklart saker jag ångrar, men helt ärligt är jag en av dem som anser att ånger är en onödig känsla! Vad tjänar det till om jag ångrar saker, de är ju redan gjorda och kan inte tas tillbaka.
Men visst jag ångrar att jag sårat människor i mitt liv, att jag behandlat folk illa, att jag inte gett personer en rättvis bild av mig själv vid vissa tillfällen, att jag talat när jag borde varit tyst eller tigit då någon behövt en röst vid sin sida, att jag inte tog saker i egna händer när det var nödvändigt eller la näsan i blöt när det inte var min sak att göra, att jag agerat dåligt och trampat på andra människor för att kunna gå min egen väg, att jag ljugit och att jag vid vissa gånger talat sanning.
Vem ångrar inte saker?
Är inte det viktiga vad vi väljer att göra av våra snedsteg/misstag eller vad man nu vill kalla dem!? Vi kan göra om dem eller lära av dem! Ibland gör jag om dem för det är en djupt rotad och dålig vana, men oftast lär jag mig och väljer att gå en annan väg som resulterar i ett annat resultat. Det är inte alltid resultatet blir bättre, men det blir alltid annorlunda och till slut finner man rätt väg för sig själv och de i sin omgivning!
Ånger är samma som att tycka synd om sig själv, samma känsla som fyller samma funktion (enligt mig). Det är nödvändigt ibland för att vi ska kunna ladda om batterierna och se framåt, för att vi ska utvecklas och lära oss, men känslan i sig gör ingenting bättre. Att gråta gör saken bättre, det tömmer om, ger oss en ny start och känslan vi har dämpas av tårarna som rinner.  
att tycka synd om sig själv och att ha ånger anser jag är ett sätt för hjärnan att tala om för oss att en förändring eller åtgärd måste sättas in. Vi har gjort något fel, men känslan i sig är totalt meningslös.. det krävs en handling för att få känslan att försvinna, iaf för mig =)


bild från google

Men även om det inte gör saken bättre att ha ångest eller tycka synd om sig själv så är det helvetes skönt att få göra det ibland, få ladda om, ta nya tag! Vem vill inte vara lite självömkande ibland?
Jag har ont, jag mår dåligt, jag är ledsen, varför händer allt mig, varför har vi inga pengar, varför kan inte jag få, varför ska alla andra ha, alla andra får ju, varför kan inte någon göra så för mig.. bla bla bla... tänk så mkt självömkan och ångest det finns, så mkt tid vi lägger ned på att befinna oss i det träsket, men gör det någonsin saken bättre? Inte egentligen... vi blir ju inte frisk eller vinner pengar eller får blommor för att vi tycker synd om oss eller ångrar något vi gjort. Vi får allt eller gör allt på grund av en handling, från oss själva eller någon annan...
jaja, de e mina tankar iaf, håll med eller inte det är lika roligt oavsett! <3
haha, jaja god natt på er alla!

jag har alltid hatat att fylla år. Många av mina födelsedagar har blivit besvikelser då inte anhöriga och kompisar har kommit överhuvudtaget och hälsat på mig (inte alla på en gång, men rätt många bortfall varje år ändå). När det gäller sådant så är det ju rätt känsligt, iaf för mig, trots att man självklart förstår att inte alla kan komma vid varje tillfälle man firar sin födelsedag, men allmänt har jag ofta varit lite besviken. HATAR VERKLIGEN ATT FYLLA ÅR! den dagen skulle lika gärna kunna snabbspolas förbi!
 Däremot älskar jag när andra fyller år, älskar att ge bort presenter =)

Tror inte jag har ngn favoritfödelsedag, men jag minns tydligt när jag fyllde 10 och fick en porslinsdocka som jag bara älskade (samlade på dem när jag var liten, hade väl  över 30 iaf).
Jag tycker mkt bättre om morsdag (nu förtiden iaf), jul, alla hjärtans dag och andra allmänna högtider. hatar att stå i centrum så där en hel dag, men samtidigt vill man inte bli bortglömd... haha, ja, är lustigt det där!

Då jag inte har någon favoritfödelsedag kan jag berätta om den värsta jag haft istället då dåliga minnen har en tendens att dröja sig kvar längre än bra, TYVÄRR!
var iaf min 17:de födelsedag och jag var fortfarande relativt nyinflyttad i stan (kommer ju från Gällivare) och hade inte direkt många vänner. Kommer ihåg att jag fruktade dagen för jag var så rädd att min "nya" vänner inte skulle tycka det var nog bra! Mamma och pappa hade lite dåligt med pengar just då, som de flesta familjer (såklart även vi) har då och då. Fyller ju år i början av januari och det är den värsta månaden på hela året pengavis. Julen har nyss varit och kostat en hel del och sen har nyårsafton med allt firande också dragit i plånboken en hel del... Iaf kämpade de ihop en hel del fika och annat smått och gott, var perosnligen rätt nöjd med vad som erbjöds. Dessutom fick jag ha allt i mitt rum då de bara var en 4-5 stycken som skulle komma. jag tyckte det skulle vara roligare att ha en liten "tjejträff" med surr och sådant samtidigt. Jag kommer ihåg att jag förberedde och donade på länge och väl innan mina "vänner" kom. Anledningen till att jag sätter situationtecken vid vänner är för att ingen av dessa personer är mina kompisar idag, ingenting annat. Iallafall kom dom hem till mig och jag kommer ihåg att jag tom. fick några presenter (bland annat en gurka med instuckna godisar och lite tior och sådant som "blomjord" (dessa egengjorda presenter var omåttligt populära en tid när jag var liten iaf). Blev förvånad och glad då jag itne väntade mig det. Vid ett illfälle skulle jag gå ut och hämta några glas i köket. Jag var vid rätt gott mod och tyckte dagen/kvällen ändå gick bra och var lättad jag varit så orolig i onödan.
När jag gick tillbaka till rummet hörde jag tjejerna viska, tyvärr viskde de så högt att jag hörde allt de sa... De sa att det här var det sämsta det varit på, ingenting av fikar var gott och allting var så tillgjort, det var tråkligt när de var tvungna att sitta inne i mitt rum bara (jag som tyckte det skulle vara mysigt) och sen sa de att de kastat bort pengar på att köpa en present till mig eftersom jag ändå bjöd på så äckligt fika!
Jag lovara tt det skar i hjärtat, jag känd emig så ensam och ledsen, så förödmjukad och arg. Jag visste ju att det int evar jätte mkt fika, men vi hade ju inte direkt mkt pengar heller just då och dessutom för att vara 5 perosner så var det ändå alldeles för mkt fika, är inte det ett tecken på den ouppskattande generation vi växt upp i så säg!
Det kanske verkar töntigt, men just då var jag otroligt sårbar... dessa perosner var mitt allra försök att skaffa vänner här i Piteå, vilket inte är lätt, för här är "gängen" sammansvetsade osm ingen annan stans. Helt sljukt alltså. Tog mig 6 år att finnna min första riktiga vän här i stan!


Bild från google

Iaf, det var en hemsk fördelsedag jag är glad är över....

nu ska jag sova! tjingeling!

oj, detta var svårt. Har många underbara minnen, men om jag skulle göra det lite roligare och inte ta det mest självklara (Viljas födelse) så blir det jämnt mellan min och tommys bröllopsdag, thailands-resan med min släkt 2010 och när jag plussade på graviditetstestet förra året! =)

Jag och tommy gifte oss i augusti 2009 i hortlax kyrka. Därefter hade vi mottagningen i storfors folkets hus. Det regnade tre dagar innan bröllopet och flera dagar efter, men den 15 augusti var det minsann klarblå himmel över Piteå =) Det var en fantastisk dag och jag blir alldeles varm inombords när jag tänker tillbaka.
Som vanligt var min kära, kära vän Sofie där ch tog kort på mig och Tommy (vad skulle jag ta mig till utan henne fotoskicklighet?), haha. Då jag alltid tyckt kyrkstugorna i Öjebyn är så vackra så blev det också stället vi valde som fotoplats när vi tog bröllopsbilderna =)











Hääärliga minnen =)

2010, den 16/1 drog vi på bröllopsresa till Thailand. Det var en fantastisk resa med massor av skratt och glädje med släkt/vänner. Vi red elefant, öluffade lite, såg otroligt vacker natur m.m m.m =)
Lägger uoo lite bilder istället för att pladdra på =)



stooor elefant! =)



Apor i det vilda... fick lite melon av oss, men guiden råkade träffa stackaren i huvudet! ser ni melonbitarna? haha...



Tommy, min mosters mans mamma =) och morfar =)



På ön Koh N´gai utanför Koh Lanta



Ljuvlig utsikt när vi åt lunch på koh N´gai =)

en underbar resa helt enkelt =)

Sist, men aboslut itne minst var när jag plussade på graviditetstestet i april-2010. Jag grät och grät och grät av lycka och när jag ringde tommy och berättade det så fick jag knappt fram ett ljud. Han trodde såklart det var negativt efterosm jag grät som en stucken gris, men inte det =) Var en väldigt häftig känsla när man längtat så länge att få ett plus, men alltid fått minus =)

 

nu blir det slapp i soffan!

jadu, inget mysigt minne, men roligt =)
Vi lekte "ryska posten" med några killar (äldre grabbar) på lågstadiet. kKmmer ni ihåg den leken? handtag, famntag, klapp eller kyss =) Iallafall släckte någon ned rummet så det blev mörkt  och då kom en av killarna fram till mig, drog mig till sig och pussade mig på munnen, dessutom stack han in tungan. Kommer ihåg att jag tyckte det var sååå vidrigt! jag sparkade han i pungen och han försökte aldrig kyssa mig mot min vilja igen, haha. senare blev vi dock tillsammans, men jag kommer än idag ihåg att han var så fruktansvärt dålig på att kyssas.
Även när jag blev äldre och hade mer erfarenhet på den fronten tänte jag alltid; "men gud, så dålig han var på kyssas" =) Till killens försvar bör jag väl säga att han kanske idag är kung på det området, jag kanske var hans första kyss också, men han var som så grisig. Blött och väldigt slemmigt, haha! Vill inte lägga ut ngt namn här på killen, känns som det är lite för elakt och totalt orelevant, men minnet i sig är ju rätt skoj så här i efterhand!

Min första kärleksfulla kyss som gjorde att det riktigt, riktigt pirrade i magen var dock med andreas, min första kärlek... hade kysst några killar innan, men aldrig tidigare upplevt det där berusande kärlekspirret i kroppen! Det är ett underbart minne, kommer tom. ihåg att det var hos en gemensam kompis till oss hemma hos honom i hans rum medans Enya (artisten) spelades i bakgrunden! Tänk vad musik är starkt kopplat till minnen =) 

ha en bra kväll!

                                

Har många drömmar, en del högflygande, kanske lite ouppnåeliga och en del mer realistiska =)

Först och främst vill jag ha fler barn, kanske 3 stycken totalt. Jag älskar att vara mamma och att få uppleva en förlossning är något jag absolut vill göra igen =) När det kommer till tre barn är jag och Tommy rörande överens, men man vet aldrig efter andra kanske man inte vill ha fler =) Time will tell...

Foto:Sofie Nyström

Jag studerar till socionom på helfart i Skellefteå (via Umeå universitet) och min dröm är att jag ska hitta ett jobb som jag älskar och verkligen vill gå till varje dag. För mig är pengarna mindre viktiga är trivseln, men samtidigt ska ju lönen matcha det jobb man utför och att vara socionom är ett stort ansvar. Anledningen till att jag valde just socionom är för att jag tror jag kan bidra med något inom den yrkeskategorin, men också för att det är ett så brett yrke. Man kan arbeta med allt från arbetsförmedlare och biståndsbedömare till skolkurator och terapeut.
Jag tror inte det gynnar någon att vara kvar på samma ställe för länge med samma arbetsuppgifter, arbetskamrater och arbetsmiljö. Men då sepciellt jag som snabbt blir "färdig" med att jobb om det inte finns nya saker att lära och upptäcka hela tiden, jag vill att jobbet ska vara en utmaning. Det jag hatar mest av allt är rutiner och även ur den synvinkeln är då socionom ett bra yrkesval för mig, tror jag då =)



En annan stor passion är sång och dans. Jag har en dröm om att en dag kanske tjäna lite extra pengar på att sjunga vid bröllop, dop och begravningar. Först måste jag dock komma över min scenskräck lite till, är väl det som sätter käppar i hjulen för mig också antar jag... =( Ja, det och sen måste ju folk vilja att man ska sjunga förståss... Har ju uppträtt några gånger vid sådana tillfällen och jag måste säga att jag hellre sjunger för en skara på 300 än en liten skara på 3... Blir så intimt och så har man så få att titta på! Jag tror mitt självförtroende dalar lite här också för man lever ju fasiken bara en gång och då borde man ju ta tag i sånt här ordentligt... Förutom Tommy kanske det skulle bli min livsglädje och passion den dagen barnen flugit ut och så vidare? =)

Sen kan det inte undgått många hur mycket jag ÄLSKAR att resa och jag har en del länder på min måste-besöka-lista...

där hittar vi Mauritsius och Madagaskar. Sätter ihop dem då jag förmodligen skulle besöka den andra ifall jag for till den ena =) Min dröm var att fira bröllopsresan där, men det skeppet har seglat då den spenderades i Thailand (otroligt bra resa), men kanske kan man få fira sin tio-åriga bröllopsdag där eller något? =)

 
 
Mauritsius - jordens paradis (sägs det iaf) =)      Madagaskar - förmodligen lika vackert =)

* Jag vill även besöka Thailand igen. Har varit där två gånger hittills, men jag tror inte man kan vara där nog många gånger. Finns så otroligt mycket att se och uppleva så det är helt sjukt. Människorna är så otroligt trevliga, det är billigt, varmt, soligt, vackert och helt underbart =) <3 En resa dit i November-2012 är faktiskt under planering, men vi får se om det blir något =)

* Jaha, sen vill jag se Skottland (hela landet eftersom det är så litet)
* Rom med alla historiska monument och byggnader
* Prag då jag hört det är så otroligt vackert
* Skulle också vilja se Auswitch för att jag känner det är något man bör se trots att det är obehagligt...



*Skulle vilja ö-luffa i Grekland
* En ganska ouppnåelig dröm inom resandet är att jags kulle vilja fara på en jorden-runt-resa under några månader, men om det ska inträffa måste det ske efter alla barn flyttat ut då prislappen och besväret blir alldels för stort om barn ska med. Dessutom har jag drömt den mest verkliga dröm jag någonsin haft om en lyxkryssare (man tar oftast en sådan på jorden-runt-resor). jag drömde att jag föll över bord och drogs in mot motorn under båten. Jag hann tänka; "-jaha, så det här är hur jag kommer dö..." och faktiskt börja tänka på mina nära och kära, allt jag ville ha sagt till dem, men inte hunnit och att allt jag aldrig hann uppleva som att skaffa barn tex., hur ledsen tommy skulle vara osv. Precis innan jag sögs in i motorn vaknade jag.
Jag läste då på om det och överallt står det att en människa kan inte drömma att hon dör och verkligen dö i drömmen, man vaknar alltid innan. För om man dör i drömmen så dör man i verkligheten. Nu kommer säkert folk säga att nä, så är det inte för jag har minsann dött i flera drömmar... då säger jag bara; NEJ, det har du inte alls gjort... om man tänker efter så dör man aldrig, man vaknar precis innan man slår i backen när man faller, precis innan man sugs in i motorn, precis innan skottet nuddar ens bröstkorg, precis innan kniven sticks in osv....
*Paris, triumfbågen och eiffeltornet m.m Äta massa bröd =)
*London
*USA, hyra bil och fara genom landet. Att fara till USA känns också så där rätt ouppnåeligt av någon anledning, egentligen är det ju inte dyrare än Thailand så det är väl prioriteringarna det är fel på kanske =)
* Afrika - skulle vilja fara på en safariresa se massa vilda djur innan det är för sent

Det är mina resedrömmar, har säkert glömt något men de som jag skrivit upp räcker nog gott och väl för en hel livstid då ingenting är speciellt billigt.... Jo, skulle vilja se Nya Zeeland och Bali med! Kanske besöka Japan.. coolt! =)



Sen har jag stora drömmar för Vilja, inte alls vad hon ska bli eller göra eller så utan bara att hon ska växa upp och bli en trygg person med egna drömmar och mål. Att hon ska bli en målmedveten och strävande tjej som inte nöjer sig, utan gå efter det hon vill ha i livet!

Foto:Sofie Nyström
Lilla "pigelou" <3

Precis som de flesta andra drömmer jag om rikedomar, att bli fullkomligt ekonomiskt oberoende. Skulle vilja vinna typ 100 miljoner så man kan ge åt släkten också, men ändå ha det jävligt bra själv. Dessutom skulle Vilja ha en säkrad och trygg framtid, likaså hennes framtida syskon =) skulle också kunna göra alla mina reseäventyr.. allt blir lättare med pengar, men också svårare! Hur som helst skulle jag vilja bli oberoende iaf även om det innebär att man själv sparar ihop en ordentlig buffert eller kanske vinner pengar =)



Skulle vilja bygga hus eller renovera Tommys mormors hus så man får det precis så som man vill ha det! Bygga sitt eget kök med någon slags lantlig romantik-känsla =) 
Nya badrum med klinker och kakel i snygga ljusa toner och barnens rum i mysiga knalliga färger med inslag av shabby chic =) Fasiken vad kul! Är nog en av mina största drömmar detta! Blir alldeles pirrig i magen bara jag tänker på det och sätter det i ord.... såååå kul! 



Jag har många fler drömmar och mål som att jag ska nå min drömvikt och få upp min rätt så usla självkänsla... men man får vara realistisk och sikta efter allting på en gång... små steg i taget!

Mitt största mål i livet är dock att när det är dags för mig att vinka av så ska jag känna att jag gjort något av mitt liv, att jag upplevt det jag vill uppleva och gjort det jag velat göra... jag vill inte känna ånger över att jag slösat bort mitt eget liv. Det är olika för alla vad "slösa" innebär, menf ör mig innebär det att inte satsa och gå efter sina drömmar. Att inte ta del av vad livet har att erbjuda, att slösa bort vänskaper och att inte prioritera sig själv. Allt är möjligt, man kan ha barn och ändå leva, haha!

Ha det fint alla! <3 

Jag må då säga att vissa av dessa kategorier är roligare än andra, vem vill veta det här?

jaja, ett brunt linne och ett par 3/4 byxo (rutiga). Inte finkläder direkt då jag varit ute o klippt gräset *duktig* =)

Blir att va inne hela dagen så det blir inga andra kläder förutom pyjamasbyxorna med rosa små hjärtan o ett långt nattlinne som är mina myskläder här hemma. De åker dock av innan sänggående då ja aldrig förstått mig på folk som kan sova i nattlinnen o sånt, är ju såååå obekvämt alltså!

hej svej!

Mitt minne är uruselt just nu, kommer knappt ihåg vad jag äter medan jag äter, haha!

men ja, haft en jätte bra vecka så här långt. Jobbade halv natt (till 03) natten till måndag, Så började veckan med att tjäna lite pengar. Tränade på kvällen och åt middag hos svärpäronen. de bjöd in till thaimat =)

Tisdag tränade jag zumba på morgonkvisten och på kvällen kom mina svärföräldrar hem till oss då vi bjöd tillbaka på thaimat i form av chilikyckling. Blev riktigt gott. Sen for jag och jobbade 21.30-03.00 på roknäsgården.
 
Onsdagen började även den med träning hemma i form av zumba, skönt. Tog det mestadels lugnt onsdag då jag var rätt sliten sedan nattjobbet, men hann ändå uträtta en del nyttigheter =) Vilja sov dock till 10.15 på morgonen, helt otroligt så jag behövde inte upp så tidigt. Tommy tog sovmorgon till kvart i två på förmiddagen, haha så jag for iväg kring tolv, ville inte sitta hemma i tystanden själv med gumman =) Var och hälsade på mamma på jobbet först, hon ville visa upp pigan för sina arbetskamrater och de gamla sen for jag till min underbara vän Sofie. Hon tog fantastiskt fina kort å Vilja i en klänning som både jag och syrran haft när vi var små. Ska göra en tavla av dessa kort så pigan får se hur lik/olik hon var mamma och moster när hon var liten =)
For sedan hem och slappade resten av kvällen

Torsdag tränade jag en stund på förmiddagen (zumba). Hann iväg en sväng på stranden med tommy och vilja och några kompisar för att sedan fara hem och ta en dusch. tommy lagade middag och jag gick och la mig en stund efter det eftersom att jag skulle jobba natt 21-07 =) natten gick bra, var inte allt för trött, min arbetskamrat däremot slumrade till lite =) skönt för henne =)

fredag, veckans bästa dag =) Gjorde faktiskt inte mkt! jobbade ju natten mot fredag så jag var seg som bara den. Var hemma mest hela dagen, ingen träning heller. Köpte faktiskt hem lite godis och mös på själv då tommy for ut på sin kompis stuga och umgicks med honom. Var rätt skönt ändå måste jag säga, såg new moon och vilade upp mig. Trots detta var jag int eisäng förrän efter tolv, men när jag väl låg o sov så sov jag väääldigt gott.

Lördag är en underbar dag på somrarna då jag i princip alltid drar in på loppisen i badhusparken, älskar att fynda där.. även denna gång hittade jag en hel del, mest kläder till Vilja. Hittade ett kakfatsskydd där för 5:-. Man har den ute på somrarna för att skydda mot flugor, bin o sånt när man bjuder på fika på altenen eller dyligt... är jätte fin till det, men jag har planerat gör aom den till en taklampa för jag älskar det skira tyget på den. Hittade också lite kryddburkar eller vad man nu ska säga, har absolut ingen användning för dem här hemma i huset, men jag har sett framför mig i månader att det skulle vara fint emd sådana hemma hos Maine (huset vi ska ta över och renovera upp i b-viken, tommys mormors hus)... när ja då hitta dess som var i så bra skick o för bara 50:- så var jag tvungen att slå till. Ursprungligen var tanken att jag skulle ha sådana i glas så man såg innehållet för det tykcer jag är så hemtrevligt, men på den tilltänkta, platsbyggda bokhyllan/sittplatsen i köket kan det bli riktigt mysigt med sådana.
efter loppisen var vi o fika emd min moster o hennes man Kent på capé Piteå. jag drack endast en LOKA då jag tänkt vara duktig, mend e sket sig ändå senare på kvällen då vi for till morsan. Bror min, Petter, fyllde 20 igår (lördag alltså) så vi fikade där och åt en god middag... på grund av detta for jag hem ganska snabbt och tränade zumba en timme innan jag for vidare på jobbet och jobabde halv natt. fick så dåligt samevte att jag ätit så dåligt så jag kände ett litet tvång att träna bort en del avd et =)

Idag har jag sovit till halv elva pga av jobbet och efter det solat en stund på altanen. Därefter for vi till svärpåronen o hälsade på där vi åt middag i form av fylld lax med en grönsallad som jag snickrat ihop. Blev gott och uppskattat. Nu sitter jag hemma o väntar på mamma och eino som ska titta förbi. Vilja ska snart sova och jag ska titta fotboll!
en mkt bra vecka det här. båd ejobbat och fått pengar samt hunnit mysa o hitta på saker med tommy. Imorogn bär det mest troligt ut till havsbadet om vädret tillåter för lite husvagnsmys i min farbror husvagn =)

haha, blir ett kort inlägg detta. Hatar stora hadnväskor just öfr att jag har en tendens att samla så mkt skit i dom.. därför är alla mina handväskor små som bara den... har börsen med alla kort o ibland pengar (haha), mobilen, möjligtvis ngt gammalt kvitto och inget mer... hatar plotter!

Kort och konsist blogginlägg =)

NU ska jag sova är trött som fan, jobbade hal natt igår, ska jobba halv natt imorgon och hel natt på tórsdag! känns tufft, men de ge rju lite pengar iaf =)

gonatt!

Det här måste tyvärr bli ett rätt kort inlägg, ska sova en stund innan jag ska på nattjobb på roknäsgården.. extra pengar =)

jag är äldst... efter mig kom syrran o sen brorsan. De är mina två helsyskon.

Ida är 23 år gammal, fast jag kan inte riktigt fatta hon är det med tanke på att jag nyss var det... skumt det där =) Ida är en total motsats till mig, vi är verkligen som natt o dag både till utseende och sätt, men ändå kommer vi himla bra överens (idag iaf). När i var små slogs vi och bet varandra, var riktigt riktigt illa ibland alltså... syskonkärlek på hööög nivå =) Ida är en genom god tjej med ett enormt hjärta... hon har en enorm empati och ibland har hon även en hel del sympati också vilket inte alls är så gynnsamt för henne =) Är jobbgt att bli så påverkad och rörd av andra att man i princip gråter andras tårar =)
syrran är otroligt snäll, kommer higå när jag var liten så fick vi en miljon julklappar av henne där hon slagit in små smp tekningar hon ritat bara föratt få ge bort saker.. så här i efterhand var det mega gulligt, men rätt jobbigt då =) Hon har ett enormt intresse för djur, speciellt då hundar. hon har två hundar själv och sen har hon tagit hand om många fler hundAR...
ida har det största hjärtat i världen... hon bryr sig om alla, om allt och inget faktiskt, hihi! Hon är sjuuukt envis också. fortfarnade lite som en trotsig 6-åring då man absolut inte får påpeka eller säga vad hon ska göra för då gör hon det fanimig inte ska ni veta... hon kallades inte för fröken "tvärt emot" för ingenting när hon var liten.. Hon är fortfarande fröken tvärt emot.
Syrran har lite svårt att se det positiva i det jobbiga, ser problem istället för lösningar och kan vara otroligt negativ ibland... så tilld en milda grad att man ibland blir fullständigt vansinnig =)
men ingen kan vara lika glad o positiv som hon heller, lika omtänksam och sprudlande. dessutom är hon sååå himla söt o vacker! =)
För att avsluta delen om syrran kan jag också säga att INGEN, I-N-G-E-N, pratar så mkt som hon. Jag fattar fortfarande inte hur hon hinner andas mellan orden, haha! jag lovar att det finns ingen som kan surra ner en som henne, en riktig surrmaja. Ibland är det skönt hon pratar för man blir snabbt uppdaterad om allting som hänt henne, hihi. Ibland är det ganska så jävla jobbigt, haha!
Jag älskar dig, syrran!



syster yster

brorsan då... han fyller 20 den här månaden... den 16:de. han e fortfarnde 12 i mina ögon! Kommer alltid vara förmodligen =) Han är till skillnad från syster min den tystaste människan på jorden. en dag när mamma frågade honom varför han aldrig säger något sa han "jag svarar ju om någon frågar något, varför ska man annars prata"... (?) =)
Ärligt talat ska jag säga att jag känner inte min bror så bra... han är ju 6 år yngre n mig o vi har inte riktigt hunnit komma ikapp varandra så vi umgås än, men jag antar de tkommer komma mer o mer ju äldre han blir =)
Petter är iaf också genomgod, han äör den lugnaste och mest harmoniska unga man ja känner. Finns inte ett uns av stress i den kroppen. han har jätte lätt för skola och allt teoretiskt, ibland blir jag så förbannad på han då jag vet att han har så stor potential och inte utnyttjar den. Till skillnad från mig o min syster så är jag o brorsan väldigt lik varandra, både utseende och sätt. Jag är aningens mer pratsam (haha) och framåt än han. Petter är itne speciellt social och framstår som väldigt blyg, det gör inte jag direkt =).
petter älskar tv-spel, och han är duktig på det också! tror han skulle appas jväöigt bra som typ dataingenjör eller något liknande yrke där han får jobba ganska mycket själv. han sover jvligt mkt också, hela tidne neligt mig. Han har absolut ingen dygnsrytm den killen alltså, skulle behöva operera in ett litet chip i hjärnan på han som fungerar som väckarklocka, ett chip som inte slår av förrän han går upp o går =) då jävlar skulle de hända saker =) 
Han tycer jag gnäller på honom mkt, men jag gör det av kärlek, jag vill ju att det ska gå bra för mina syskon i livet o kdå måste man jobba och gå skola och sådant =)
Avslutningsvis... brorsan är sjukt djup av sig, det märks på han att han, rpoecis som jag, är en riktig filosof, en tänkare. Han är otroligt smart och kan förmodligen göra vad han vill i livet om han bara slutar vara så förbannat bekväm o lat!
Älskar dig bror!


brorsan med vilja

Det som är bäst emd syskon är att man alltid har någon som ställer upp, som finns där. Man känner dem utan oh innan, men bara somd e var när de var små. När man själv bodde hemma o de också gjorde det. Det är svårt att hänga med när de också bli vuxna och deras perosnligheter förändras. Livet går ju vidare och ingenting är konstant... Jag tar för givet att jag kommer komma mina syskon närmare och närmare ju äldre jag blir, när våra liv stabiliseras och man huinner ikapp varandra på alla plan.

har också tre halvsyskon, elliot, oliver o lea. de är alla väldigt små... elliot o oliver är de busigaste av dom busiga. energin tar aldrig slut och röstkapaciteterna är oändliga =) precis som små pojkar är... dom klättrar på allt och söker ständigt uppmärksamhet,. dom är däremot också väldigt goa med vilja och otroligt talföra för sina åldrar. Elliot är den som är äldst och det sysn att han försöker ta mkt ansvar över sina mindre syskon, oliver är den busigaste alltså. har aldrig sett någon klättra och lyckas skrika så högt som han. Men han är  också den som är kramigast av de tre. Lea är 1.5 månad... hm, vad kan man säga? Hon är lite, äter, bajsar och sover =)


Oliver, Lea och Elliot

jaha inte så speciellt rolig dag att skriva om =)

Jaaaa, imorse hade jag på mig träningskläder. Tränade styrkemix kl 9 imorse på korpen så de var upp och iväög bara, vilja vaknade nämligen 08.20... blev rent lite stressigt! =)
Tränade i en ny träningsbehå som är i tusen olika färger (inköpt på H&M för 149:-), ett par turkosa träninsgbyxor (köpta i thailand), ett blått linne och en topp i vitt på det... var väldigt färgglad =)

Kom hem o var ute i solen en stund, blev BH o trosor då, haha

For iväg för att umgås med vänner på kvällen (blev inget med att umgås dock) lite missförstånd =) Hade iaf på mig ett par beiga korta shorts och ett grått linne. Sen en söt liten bolero i vitt med spets på det. Fick boleron av morsan för typ två veckor sedan o jag älskar den.. den är så mjuk o skönt!

Det var det =)

Har för övrigt pysslat färdigt med fotoboken nu... den är klar =) den från kroatien alltså, 80 (!) sidor blev den! *phew* kostar över åttahundra också så de blir att invänta lite rea!

god natt och heja sveriges fotbollsdamer mot USA! =) ser bra ut så här i början av andra 2-0 =)

Min tro ligger i att jag tror det finns något som är större än oss alla, jag tror på andar och annat övernaturligt. Jag tror på den fria viljan, jag tror på mig själv och den genuina godheten i människor. Jag tror dock inte alla är goda och handlar därefter utan att vi har ett val att att vara goda. För vissa är det enklare än för andra beroende på uppväxt, erfarenheter och gener...
Jag tror att det är svårare att inte vara troende (religiös alltså) än att vara det. Att inte vara det innebär att vi inte bara ska finna oss själva, men vår tro... vår tro i livet och vad som händer efter döden. Att inte vara troende innebär en svårare väg då inga lagar eller liknanade säger hur vi ska bete oss eller göra för att hamna i himlen eller var vi nu vill komma. Det är enkelt att följa regler som är bestämda, men svårt att skapa sina egna där am  andå hanlar utefter vad som anses vara accepterat av andra och de i din närhet.
jag tor inte det är viktigt att vara som alla andra utan att de som verkar som alla andra accepterar dem som vill ta en annan väg. Jag tror att det viktigaste är att vi inte skadar för att nå våra egna mål eller fuskar för att få ett snabbt resultat. Det hållbara ligger i det vi kämpar för, brinner för och som vi verkligen vill åstadkomma.
Jag tror att den "gyllene regeln" som kommer från kristendomen; så som du vill bli behandlad själv skall du också behandla andra... är den bästa reglen som finns. Jag tycker itne heller att det är fel att behandla tro som smörgåsbord, man använder sig av det som passar en själv.... såsom Dalai Lama säger; Om det jag säger låter vettigt för dig, använd det, om inte, kasta bort det!
Dalai lama är också enligt mig den största ledaren i världen just nu och den vistate människan på jorden.
Jag anser att alla religioner, små och stora, och alla andra trosuppfattningar är okej så länge man inte sårar eller dödar andra för det man själv anser vara rätt. ALLA har ju rätt! Rätt för sig själv och varför har vi sådant behopv att få andra att tycka som oss? Spelar det någon roll den dagen vi ändå ska dö?
Tro handlar om, enligt mig, att skänka oss tröst, glädje och styrka i livet. Att redan veta, att vara religiös, tex. kristen är väl underbart isåfall. dessa människor behöver inte leta en egen sanning för de har redan en. Vad som händer efter döden har ingen betydelse i livet, men att ha en säker uppfattning och slippa frukta den är väl den största fördelen jag som har lite dödsskräck kan se med att vara kristen, jude eller muslim m.m

så vad tror jag på? Min eviga kärlek till Vilja, min egen förmåga att älska mig själv och andra och att jag nu och förhoppningsvis för alltid kommer älska tommy. Vad mer kan man och behöver man tro på? Allting är ständigt förändrande och så även jag... min tro förändras också! Dessa två, tre med den sista vilket mer är en förhoppning) är de saker jag vet att jag alltid kommer tro på!



Jag &  Vilja



Mina älsklingar! <3



Gumman i Amfiteatern, Pula, Kroatien.



I Kroatien på hotellrummet =)



Jag och Vilja myser i solnedgången i Kroatien



Underbara unge!!!!!!! <3

INTE svårt... när vilja föddes!
Jag hade haft värkar i flera dagar, spytt det senaste dgynet och mått vidrigt illa... jag kunde varken dricka eller äta på över ett dygn. Jag var med andra ord helt slut när BM Mirjana kom på sitt pass... tre BM:s innan hade sagt att de INTE villa ta hål på mina hinnor trots att jag var så pass öppen att det skulle gå. De ansåg att förlossningen skulle gå för fort då för en förstagångsföderska och att smärtan skulle eskalera så snabbt att min kropp skulle ha svårt att hänga med. det bästa är att kroppen får ta sin tid helt enkelt. Jag sa till Mirjana att jag mådde jätte dåligt och att det enda jag ville var att barnet skulle komma någon gång... jag grät lite och var väldigt trött, helt slutkörd faktiskt...
Mirjana gick på en gång med på att ta hål på hinnorna och efter 4 h var Vilja ute.
Mirjana var min hjälte den kvällen/natten och även petronella som var den studerande BM som förlöste vår lilla tös. Hon var fantastiskt duktig och jag måste verkligen säga till alla som jag hört säga att man aldrig ska gå med på ha en studerande BM. -Vad fan, om vi inte låter dom hjälpa oss, dessutom med översyn av en redan utbildad och kunnig BM, hur ska de då gå om 10-15 år? Vem ska förlösa alla barn då? Jag tycker vi ska känna oss previligerade att vi får vara bland de första barn som de förlöser. de är förmodligen mer noggrann och hjälpsam än någon annan mediterad BM i världen. Dessutom finns personal med erfarenhet alldeles bredvid om något akut skulle inträffa! Vilja var Petronellas 50:e barn och i och med henne blev hon färdig BM, tycker jag är häftigt! =)

Ögonblicket som jag nu vill nämna är precis när (känsliga läsare varnas) Vilja kom ut. det blev alldeles varmt och konstigt och helt plötsligt, på en sekund, försvann all smärta och all oro... Helt plötsligt var jag, JAG, mamma! Efter 4 jobbiga år av mf och ständiga besvikelser av negativa gravtest var hon här, ÄNTLIGEN! Jag grät av ren lycka och aldrig någonsin tidigare har jag känt sådant behov av att ta hand om någon. Känslan gick från att verkligen vilja lyckas med att vara en bra mamma, till att behöva lyckas för den lilla tjej jag höll i famnen. Den lilla perosnen jag väntat på, och min man väntat på, i dryga 9 månader var här och det var en person jag kunde pussa och röra vid.... alldeles underbar, vår lilla dotter!

 
ajaj... =)


Ute =)


Far och dotter =)


Mirjana och Vilja

ojoj, det här blir tufft... jag har få, men väldigt bra vänner! =)

jag har tre stycken som jag kallar mina närmsta..haha, utan inbördes ordning börjar jag med Ida Nordlund.

Ida och jag lärde känna varandra när vi spelade fotobll för SAIK. Jag har väl spelat i de föesta lag i Piteå, aldrig hittat något som jag hållt mig troget tille fter jag flyttade från gve... i gällivare spelade jag alltid med GSK (gällivare sk). I Piteå däremot har jag som sagt spelat i väldigt många lag och valt mer efter division än lagnamn =)
Ida däremot är en SAIK:are in i själen. Hon är en duktig innermitt som alltid varit trogen SAIK (lycko dom) =) Iallafall vet jag itne riktigt hur det kom sig att vi började umgås utanför planen, jag kan ha fel, men tror det var jag som föreslog att vi skulle träffas. Sen dess har vi umgåtts =)
Ida är den mest rättvisa människa jag känner, hon är verkligen inte "busig" av sig utan följer alltid alla regler... Hon är så genomgod att man inte kan gå oberörd från ett möte med henne. Hon är fantastiskt klok och en riktigt stöttande vän. Hon lyssnar alltid när man behöver det och är någon man alltid skrattar och har kul med. Hon, precis som hennes underbara dotter, Ellen har ett sådant sjukt smittsamt skratt. Ögonen liksom kisar ihop sig till små streck och och hela ansiktet lyser upp... är otroligt charmigt! =)
Jag älskar Ida för att hon inte har svårt för att berömma och ta emot beröm, för att hon alltid säger vad hon tycker, fr hennes underbara självförtroende och självkänsla, hennes bestämda känsla av rätt och fel, hennes humor, för att hon alltid har så nära till skratt och för att hon är så himla klok... Hon gör mig glad och lättsam då jag i hennes närvaro alltid känner mig så hörd och sedd! Jag hoppas jag har samma inverkan på henne!
Ida jobbar som ssk (sjuksköterska) och jag kan inte tänka mig ett bättre yrke för henne då hon är så himla empatisk och varm. Jag tror de flöesta patienter känner sig trygga och säkra i hennes händer. Hennes känsla av rätt och fel tror jag gör att de knappast kan finnas en ssk som gör sitt jobb mer noggrannt än hon! Ida är dessutom en otroligt bra mamma i mina ögon, hon tar hand om Ellen med hela sitt hjärta och sin själ, hon pressar och stöttar lagomt mycket och jag tror Ellen kommer växa upp att bli en självsäker kvinna med skinn på näsan!
Du är en fantastisk kvinna! <3



Ida och hennes underbart söta dotter Ellen i fjällen!

Erica Larsson är den andra av tre som jag vill nämna i den här texten. Erica arbetar som förskolelärare och även lågstadielärare, om jag nu itne kommer ihåg fel! hihi! Hon i sin tur, precis som Ida, passar alldeles perfekt för sitt jobb. Alla barn känner sig trygga med henne då hon på ett finurligt sätt lyckas bara genom att vara sig själv nå fram till alla barn. Hon som många andra behöver inte göra sig till eller prata på ett visst sätt för att mottas med öppna armar av barn. jag tror helt enkelt barn ser att hon är pålitlig och ärlig. Att dom kan vända sig till henne ifall det är ngt som de vill säga eller inte säga (bara kramas). erica är en väldigt fysisk perosn som ofta och gärna kramas, hon är duktig på att sätta sig in i andra människors situation, har enorm empati, är pålitlig, otroligt social, älskvärd och kommer överens med alla!
erica är en perosn som i princip alla älskar vilket inte är konstigt, hon tar in och hjälper alla med öppna armar. Ibland glömmer hon av hur viktig hon själv är och hur viktigt det är att hon låter någon annan ta hand om henne. Jag vet int ehur många vänner erica har, men det är många! Man kan inte inte tycka om erica då hon alltid är social, glad, öppen och mottagande! På grund av att hon är så öppen tror jag att många ser henne som en kanal att föra sina känslor genom. Alla vill prata med henne, men få vill prata om henne. Nu menar jag inte att folk inte bryr sig om henne frö det gör ooooootoligt många, men att hon är så lätt att prata med och så gärna vill veta hur hennes vänner mår att dessa ibland glömmer att fråga tillbaka hur hon mår! Hoppas du förstår hur jag menar, gumman =)
Hon är så sjukt snäll och hatar verkligen att såra eller göra någon besviken. Hon är tuff, men ändå så ömtålig =)
erica är den jag känner osm absolut tveklöst, verkligen inte ser sin egen potential och skönhet (innifrån och ut), men andå besitter en sådan otrolig potential ifall hon bara skulle öppna upp ögonen lite. det skulle räcka med att hon fick använda ett par av hennes vänners ögonen, som mina, ställa sig framför spegeln och titta på sig själv ur rätt synvinkel i några minuter för att hon skulle inse hur bra hon verkligen är. Ibland vill jag bara slå henne för att hon ska fatta hur speciell och fantastisk hon är! Men vi är ju alla våra största kritiker!
hur som helst är erica en otroligt vacker tjej som alltid finns för alla (även för mig), en kvinna som är 30 år och ser ut som 25 (inte illa, hihi), en kvinna som kommer bli en fantastisk mamma en dag, är en fantastisk gudmor redan idag och en tjej som inspirerar otaliga unga tjejer att vilja bli som hon (det är något jag är övertygad om, hon är en antastisk förebild!!!!). Dessutom är hon nyförlovad med Micke, lyllo honom som vann hennes hjärta!
Älskar dig, vännen!



Erica och hennes Micke i venedig!

Sist, men inte minst =) Sofie Nyström <3
Sofie och jag är väääääldigt lika varandra rent psykiskt, men har otroligt olika intressen =) jag är bekvämligheten själv och hon älskar den enkla... Alla mina vönner är otroligt duktiga inredare, men Sofie är den jag känner som har en ypperlig känsla för hur allting ska stå i harmoni och skapa yttersta välbehag (då älskar hon ju feng shui också)... Hon inreder med mestadels gamla möbler som alla utterycker en känsla i hennes hem. En av hennes drömmar är att öppna en geen gårdsbutik och som jag skulle kräva rabatt där jämnt =) Är helt övertygad om att hon ska ha norrbottens snyggaste inredningsdetaljer till salu. Ä rdet någons förmåga att inreda jag avundas så är det hennes =) Sofie älskar hundar också, har alltid gjort och är en fanstasitk matte till T. Hon har den mest lydiga och underbara lilla hunden i världen, jag älskar verkligen T och det gör även Vilja. Utöver hennes brinnande intresse för feng shui och loppisar och sådant så älskar hon friluftsliv. Hon är ofta ofta ute på stugan på Mjoön, utanfrö norrfjärden och njuter av tystnaden. Hon är den som dessutom ser absolut minst Tv av alla människor jag känner i vår ålder... önskar jag också såg mindre tv, men tv:n skäner mig liksom avkoppling ibaldn och är så nödvändig för mig... bara för koppla bort omgivningen. D, hennes sambo och hon är ofta uppe i fjällen och är ett såpdant par som hellre far på fjällresor än solresor =) (så är iofs min man med, men jag tvingar emd honom utomlands o så far ha  med kompisar en vecka per år till fjällen)
Jag älskar Sofie för att hon alltid finns när man behöver henne, för att hon ställer upp och stöttar, för att vi tänker så lika att det blir så himla okomplicerat =) Med henne känner jag mig speciell! speciell  som vän, jag känner och vet att jag är unik för henne såsom hon är för mig....
Sofie är otroligt empatisk, pålitlig, värderar familjen otroligt högt, har väldigt hög integritet, duktig på att se mellan raderna, är klok och väldigt intelligent. Hon har en otrligt hög integritetsmur, högre än mount everest, men när man väl är inne är man det för evigt... =)
Sofie ger mig mer komplimanger än någon annan och alla är så himla hjärliga att jag alltid blir så varm av dem. Hon menar verkligen det hon säger.
Sofie är en sådan perosn som är svår att egentligen veta vem hon är, hon ger ett intryck av en person, en lugn, väldigt blyg människa, men bakom allt det döljer sig verkligen en intensiv, pratig, varm, hjärlig och öppen kvinna. Att hon är sådan gör nästan att man känner sig previligierad att veta vem hon verkligen är =)
Sofie ska utbilda sig till ssk hon med och jag tvivlar inte på att hon kommer bli lika fantastisk på det som Ida Nordlund redan är... perfekt yrkesval för henne! =)



Sofie och min dotter, Vilja!

Det finns så mkt mer jag kan säga om alla er, men inlägget blir ju enormt långt, haha! Ni är så mycket mer än ord kan beskriva ni är ju mina vänner, de jag vänder mig till då allting går emot och då allting går för! =) Ni är de perosner som vet mest om mig, som jag vill ska vet allt om mig... Ni är de människor förutom min familj jag värderar högst och som jag skulle stå upp för tills benen int elängre höll!
jag älskar er! <3

Vilja sov bra inatt.. kring 06 ville hon ha mat, efteråt somnade hon om till halv nio =) Då klev vi upp... Vilja fick springa omkring i gåstolen medan jag åt lite frukost (fil med musli och lite skinka)... efteråt fick vilja lite frukt!
klockan elva for vi till Monicas föräldrars stuga för mammaträff. Vi var 4 stycken idag, jag o vilja, frida och vilmer, jennie och leon och monica o mille. monica bjöd på pastasallad så det blev en hel del petande för min del då jag varken äter pasta eller oliver, men det gick bra o smakade gott. Var dock ganska hungrig när jag kom hem så det blev ett mellanmål rätt snabbt =)
Sedan mös jag o vilja på någon timme innan jag for till tommys jobb o hämtade upp honom eftersom vi skulle till elgiganten o köpa en extern hårddisk. Satan vad små de är nu för tiden =) smidiga! kostade iaf 1050:-, rätt överkomligt, men dock ändå en mkt tråkig utgift!
den här köpte vi, tror jag... ser då ut så här.. =) typ lika stor som en kompaktkamera =)

lånad bild

Sen släppte tommy av mig på korpen där jag först sprang i 20 minuter o sedan tränade step i 30 minuter, var skönt! har ju gått upp 2.5 kg i kroatien trots att jag var ute o sprang varannan dag där, men nu ska de iaf bort igen. =) torr de kommer gå relativt fort nu när man återgått till kolhydratfri kost igen o så =)
sen for vi hem o gjorde skinksallad till middag *gott*

lånad bild

Vilja lekte på en stund och nu har hon fått välling o har precis somnat, gick fort idag, skrek i ca 2-3 minuter innan hon slockande =)
tommy har farit till sin kompis davids stuga för lite jaccuzzi mys medan jag ska pyssla på med fotoboken från kroatien =) KUL!
det var min dag det, mysig o lugn!

from. måndag nästa vecka har tommy semester i 5 veckor, fats han e i fjällen sista veckan med en kompis... men snacka om att de ska bli 4 underbara sommarveckor tillsammans =)'

lånad bild

god natt!

Nu är jag hemma från krotien, skönt, men ändå sorgligt!
ska hoppa direkt på dag fem - vad är kärlek på min 30-dagars lista =)

Om jag hade svarat på den här frågan innan vi for till kroatien hade svaret varit mkt annorlunda från det jag nu tänker svara. I Kroatien läste jag en bok som jag lånat av min svärmor (även tommy läste den) den handlar om de fem kärleksspråken. Att vi människor har olika kärleksspråk och att vi inte alltid talar varandras språk i ett förhållande eller äkternskap. detta kan förstöra förhållandet/äktenskapet och resulterar allt för ofta i skilsmässor eller att man går ifårn varandra. Självklart ska man gå om förhållandet inte är friskt och en eller en annan blir utsatt för våld, fysiskt elelr psykisk, men nu talar jag ifall man hittat den man vill spendera resten av livet med.... ibland går det inte och ofta har jag hört människor omkring mig (och säkert även jag) sagt att kärleken helt enkelt inte är nog. men tänk om man helt nekelt inte förstår varandra?

de fem kärleksspråken är; tid tillsammans, ord som bekräftar, fysisk beröring, gåvor och tjänster. Alla har vi ett primärt kärleksspråk, men kan även tycka att vart och ett av de andra språken är mer eller mindre viktig i ens förhållande. Miit primära kärleksspråk är tid tillsammasn och min mans fysisk beröring. idag skulle jag vilja säga att kärlek är när vi genom omtanke väljer att besvara eller bekräfta ens partners kärleksspråk.
Om någon tycker gåvor är det viktigaste i äktenskapet eller förhållandet och du väljer att köpa en gåva till han/henne för att vara snäll så är det en kärleksgåva eller omtanke. Gåvan ska självklart ges utan någon som helst tanke till egen vinning. Många gånger tror jag att vi gör saker för varandra fr att själva få bekräftelse eller kanske något i gengäld.
för mig är det inte alltid lätt med fysisk beröring som 'är min mans primära srpåk eftersom det ligger sist på min lista av vad jag verkligen behöver i ett förhållande. (fysisk beröring är nödvändigtvis inte det som de allra flesta tänker på i första hand, SEX, utan kan vara andra former av fysisk beröring). Självklart vill man och behöver intimitet med sin man n¨ågon gång då o då, men av alla sakerna, de fem språken skulle jag klara mig längst utan det! men han behöver det dagligen och jag ger av min tid till honom för att kramas ocvh bara vara nära när han vill det eftersom jag älskar honom så mkt. han o andra sidan ger mig av hans tid, lyssnar på mig och för konversationer rots att det ligger näst längst ned på hans lista =)
kärlek för mig är att bekräfta och bli bekräftad på det sätt som betyder kärlek för just mig eller den jag älskar.

Jag lovar mig själv och Vilja att jag alöltid ska försöka vara uppmärksam på hennes kärleksspråk och sedan försöka bekräfta det så hon blir trygg i sig själv och känner sig älskad.

Låt mig ta ett exempel... jag har vääääldigt lätt för att ge gåvor och tommy får ofta saker av mig. med andra ord kan man utläsa att jag själv prioriterar att få ngt då och då. (som man behandlar andra vill man bli b ehandlad själv). jag tycker nödvädngitvis dock itne att han ska köpa saker åt mig hela tiden, men att han ska lägga end omtanke bakom presenterna jag får på högtider såsom jul, födesledag, mors dag osv. tommy o andra sidan har gåvor längst ned på sin lista och tycker inte alls att de tär viktigt i ett förhållande. när jag då ger gåvor till homnom förväntar jag mig att hans ka bli övberlycvklig som jag skulle bli, men eftersom han inte känner av kärlek på samma sätt som jag blir han glad, men inte överlycklig. Inte heller har han blivit bekräftad i min kärlek till honom så som han skulle vilja bli bekräftad... skulle jag istället köpt lite fina underkläder för hans skull *hehe* eller tagit mig tid att kramas några minuter hade han blivit mer tillfredsställd. =)

jag älskar den här boken "kärlekens fem språk"... tror ALLA föråhllanden kan dra nytta av den om man har ett öppet sinne och att båda vill ta del av den. det går att göra själv, men är såklart lättare om båda parterna är med på det =)



LÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄS DEN! =)