Så arg, så arg! Varfrö i hela friden måste man klaga på, förnedra eller ens yttra sig om människor som dras med en viss mängd övervikt. vad fan är det som är så roligt med det och vem fan gav dig rätten att håna dessa människor? Är de mindre värd än du, sämre än dig eller är de bara lata människor som sitter på sina rumpor och äter hela dagarna? Va? vad vet alla ni som tydligen har så mycket att säga, men förmodligen aldrig någonsin kämpat själv. Det må vara att övervikten syns, att den mat (beror ju inte alltid på överätande, men ibland) syns utåt, men den skit ni som uttalar er proppar i er, utan att det syns gör en då fan inte vackra inombords. Usch säger jag bara!

nedlåtande kommentarer, nedvärderande bilder och många skratt på andras bekostnad. Jag hoppas någon någon gång förklarar hur ful ni är inombords och om ni tycker fetma är fult ska ni veta att den uttjatade meningen är sann! Det går att banta, men din osmakliga personlighet kommer alltid vara densamma!

Okunskap, ignorans, naivitet är anledningen till att du/ni inte förstår bättre. Dålig självkänsla är anledningen till att du faktiskt tycker det är kul att skratta åt andra. Skaffa dig kunskap!

 

Fan va arg jag blir på korkade människor! Bry dig om dig själv och skit i andra och har du åsikt som sårar eller kränker håll den för fan för dig själv! FB har blivit någon jävla skytteltrafik för att visa stötande och rent kränkande bilder på människor som befinner sig inom den tyngre målgruppen. Jag tycker det avsyvärt och än mer avskyvärt är ni som skrattar åt det. Har ingenting till övers för er! Ni borde skämmas och istället för att häckla de som har det svårt kan ni väl vara stor och hjälpa till, stötta och motivera eller faktiskt få in i era hjärnor att många människor mår bra i sig själva oavsett hur de ser. Förtjänas de att hånas!? Otaliga människor mår dåligt över sin extra kilon och vågar sin fasiken ut på stranden eller liknande på grund av sådana som er. Alla hyllningar till de män och kvinnor som vågar vara sig själva trots nedlåtande och okunniga människor som uppenbarligen inte har ett eget liv.. eller om ni stannade upp och tittade efter, skulle de blir för jobbigt då, är det därför ni skrattar åt alla andra!??. Försök förstå och ha ett öppet sinne, det betyder inte att ni själva måste tycka det är sexigt eller på något annat sätt attraktivt. Jag garanterar att det är det ni eftersöker hos andra när de gäller er själva också! så varför inte gå efter den gyllene regeln; så som ni vill bli behandlade själva ska ni behandla andra!!!

 

 

KRAM

har påbörjat ett 10-dagarsprogram med Zumba... har idag tränat pass 5 av 10. gjorde det imorse vid 7 =)skönt o ha det bortgjort.

idag ska mina barn vara med sin farmor o farfar så jag får ha lite tid för mig själv. jag ska på tjejkväll med goda vänner och sen ska jag sova inatt! som jag ska sova =) en lyx man sällan förunnas! men innan dess ska jag in till stan o lämna barnen, handla och möta upp en tjej som köpt en leksak av mig...

 

vilja har börjat sjunga massor, tror nog hon besitter den talangen =) hon är jätte duktig, har fin klang och hon sjunger i rätt skala också. än så länge är det ju väldigt otydligt ibland, men intresset för dans o sång finns verkligen =) Vi har ju den talangen på vår sida, att sjunga o dansa. både jag, min syster, min moster o mamma sjunger mkt. Så roligt om Vilja också får det.. är ju roligt att kunna ta några toner här och där =)

 

ha en bra lördag!

 

 

 

 

 

blev vårt andra hotell i Phuket! fint beläget lite uppe på ett berg, men precis uti havet. bara 3 promenad ned till Kata beach o dessutom på en fruktanvärt barnvänlig strand! =)

 

poolen

 

poolen och barnpoolen

 

restaurang, en av dem. det finns tydligen 3 stycken...

 

utsikten från balkongen, ev av balkongerna.. bara hoppas vi får en sådan här fin en =)

 

kata beach!

 

underbart!

 

behöver jag säga att jag längtar till detta fantastiska land, att få uppleva de underbara människorna och maten. värmen, öarna, kulturen =) allt!

 

på tal om annat.. ja, jag kan tala om annat än Thailand =) snart är jag klar med skolan! wiiii! helt otroligt att jag snart är socionom. fick tom. ut på våra skolsajt att man nu ska börja ansöka om examen till examenheten.... då är det nära! =)

 

 

kram!

thailandsresan börjar verkligen ta form nu... vi far den 8/1 (på min födelsedag) o landar den 9/1 06.40 på morgonen lokal tid. VI ska då ta en taxi från Phuket flygplats till Krabi där vi ska bo på Aonang Phu Petra Resort i 18 dagar. vi kommer bo i en villa vid bergssluttningen ca. 5 km från stranden. men det är lätt att ta sig dit när helst man vill då hotellet står får transfers flera gånger om dagen. annars är ju inte tuk tuk speciellt dyr heller så, eller en taxi för dne delen! =) Följande bilder är då vårt hotell vi valt...

 

 

 

 

 

 

Närliggande stranden aonang beach syns på fotot nedan =)

 

Efter vi varit här, i underbara Krabi ska vi dra lite mer söderut, men bara just. en två timmars bilresa till Phuket. Där har jag varit två gånger tidigare, en gång bodde jag på Kamala beach (2003) och den senaste gången var vi på Kata beach (2010). Tycker inte det är så barnvänligt och därför har vi valt att vara där i endast 10 dagar. Samtidigt har vi nog hunnit bli ganska less aonang när vi varit där i 2 veckor och 4 dagar =)

 

De 10 dagarna är inte bestämda på vilket hotell vi kommer befinna oss, men det lutar mot Phuket nirvana resort =) detta är bilder från det hotellet

 

 

 

 

 

Fint hotell, men vi får se vad det slutligen blir. Hotellet i Krabi är iallafall bokat o betalat för.. resan (flyg t&r) är bokat, boende i Sthlm natten innan vi far är bokat =)

 

Kvar är hotellet i Phuket, bilresan mellan phuket flyplats o krabi när vi landar, flyresan t&r Sthlm-Luleå sen är det färdigt =)

 

Behöver jag säga att jag längtar! Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiih! =D

 

 

 

 

ibland känner min sig som teenage mutant ninja turtles, batman, spindelmannen och hulken på samma dag. allt detta i det fantastiska livet som mamma...

Idag har jag varit med barnen på stan, letade efter nå hinkar o spadar att ta med till storklinta nu när vi ska vara ute i snön hela helgen. mission completed när vi kom till åhléns, men alltså. då den äldsta dottern går an som en annan marodör inne på affärerna, likt en lövblås skjuter löven åt tusen håll, är hon överallt och ingenstans. =) 2-års trotsen är som allra mest underbar just nu... vilja kan, nej mamma, var tyst... dessa är nog hennes favoritord just nu, men samtidigt är detta så charmigt att man bara vill äta upp henne! Man får använda alla sina pedagogiska superkrafter just nu, all finess man besitter och en skopa mutning =) Man får hålla sig för skratt otaliga gånger per dag för att inte hälla bensin på elden som redan brinner av full kraft hos den lilla, väldigt förbannade två-åringen...Tålamodet prövas när man ska behålla lugnet, men vinna alla fighter! Inte ge efter för dessa spontana och väldigt "dramatiska" utageranden från dotterns sida!

Tänk om jag bara skulle fatta hur allvarligt det är när hon inte får köpa en ny barbapapa eller inte ger henne en bulla som hon ser i inglasningen på fiket vi passerar =) Livet är inte lätt för en två-åring med mer Vilja än hennes namn någonsin kan antyda till. Synd för henne, som hon bittert kommer får erfara, har hennes mamma (vars hon ärvt sin envishet från) en himla envishet själv...

Man är verkligen en fin kompott av supehjältar, vi gör fel, vi gör rätt, vi kämpar för godheten och vår barn, vi skyddar dem med allt vi är, vi bär dem med all vår styrka, vi motar bort det onda och släpper in det goda, vi bär och konkar, låter dem gå själv och få göra fel, vi låter dem utvecklas men håller dem hårt om ryggen ifall de faller...

 

 

ja, herregud, vi skulle sätta spindelmannen och det gänget med en trotsig liten två-åring och en tand-grinig 8-månaders under en vecka... Ja, kanske skulle de sedan omvärdera stressen i deras val av yrke =) Men precis som superhjältarna kan väl vi mödrar (ja, och fäder) gå efter samma motto... with great powers come great responsibility! Det är verkligen sant för det är väl inte det att vi kan kasta spindelnät ur handleden eller flyga i ljusets hastighet som gör oss superhjältar det är de vardagliga sakerna som hjälper våra döttrar och söner att bli det mesta och bästa det kan... jag menar, tänk om vi skulle ha hulkens tålamod eller anger management!? Haha, jaaaa, ibland har jag verkligen lust att bara fullständigt explodera ut i en grön hudklädnad och bara agera ut, slå sönder lite saker och bara få vara förbannad! =)

 

 

Ja, vi är verkligen superhjältar, den slutsatsen kan vi väl ändå dra! mom-power! POW! HAHA!

 

 

en tanke som ofta slår mig (o förmodligen många fler) är vad jag skulle göra om jag vann 100 miljoner. jag tycker om att ligga o drömma mig bort i denna fanatsivärld om kvällarna innan jag ska somna, mycket för att jag ofta har ruggiga insomningssvårigheter. detta beror inte på att jag har nå medcinska svårigheter och inte kan somna utan för att min hjärna är som mest aktiv om kvällarna. Ofta drabbas jag också av dödsångets och en rädsla att inte kunna finnas för mina barn också... jag är och har alltid varit en riktig grubblare och filosof vilket innebär att, efter jag fått barn och inte längre har tid att när som helst under dagen sätta mig ned och fundera, ofta sitter på kvällarna o grubblar eller filosoferar just innan jag ska sova! För att jag ska kunna bryta mina dåliga tankemönster jag då ibland får så brukar jag tänka på vad jag skulle göra om jag vann en stor summa pengar (innan jag fick barn funderade jag ALLTID på hur det skulle vara att ha en bebis i magen och hur jag skulle berätta för alla mina vänner o min familj om den glada nyheten).

 

om jag vann...

hmm, vad skulle man göra.

 

ja, familjen skulle ju få en del pengar såklart, speciellt syskonen. men alltså som jag skulle resa, åtminstone två gånger per år i minst en månad per gång...

 

pengar gör ju int elivet bättre, det gör en inte lycklig, kärlek står för den biten, men visst skulle det underlätta en hel del. vi bor ändå i ett samhälle som baseras på pengar och hur mkt du har. desto mer, desto mer kan du göra och uppleva. fick jag välja mellan urfattig, men ha min familj eller stenrik och inte ha dem så vore ju valet enkelt, men det skulle ju inte skada med en ansemlig summa pengar heller, haha!

 

 

det som är tråkigt är att så många drivs av pengar idag, vad är vi inte villig att göra för att få ta del av en liten summa...

 

personligen tycker jag pengar förblindar en, det driver samhället i konkurs för slutligen handlar allting om pengar, om vinst eller förlust idag... iaf inom samhället. är de tkonstigt? nej, vi behöve rju pengar för att överleva, men det handlar många gånger inte om att överleva utan om att ha mer, mer o åter mer... att erhålla status för den summa pengar man besitter. lika som att vara läkare är högre i rang än att "endast" vara undersköterska och jobba på ålderdomshem.... tycker det är förjävligt att vi blir insatta i fack o erhåller mer elle rmindre status för de yrken vi väljer att ägna vårt arbetsföra liv åt. jag kan säga att undersköterskor är mina idoler. de har ett tungt jobb, ett ansvarsfullt jobb. de är empatiska människor med ett enormt hjärta. det krävs en viss typ av person för att kunna ägna sitt liv åt att rå om de som befinner sig på åldern höst, ett tålamod och förmåga att ta skit från regeringen och kommunen. med detta menar jag att de är så fruktansvärt orättvist behandlade, de för slita och åter slita för att kunna ge en god omvårdnad till våra gamla, men de är underbemannade för att kunna utföra det jobb de är obligerade att göra. sen för de skit av media (om inlåsningar och liknande), men gör kommun något? NEJ! vad tror ni inlåsningarna beror på av de dementa? underbemanning, inte brist av välmening... klart man itne vill låsa in människor, men vad ska de göra? den som har ett problem med att förstå hur jag menar pratar ag gärna med o frmaför vad jag menar mer detaljerat. jag har arbetat på ålderdomshem i över 4 år och jag säger bara det, det är inte lätt när man vill finnas för alla och ge en fullgod omvårdnad, men man är 5 för lite på varje pass för att kunna göra det...

 

herregud, detta år något, som ni ser, som gör mig riktigt jävla upprörd alltså... är det så här vi ska ta hand om människor!? usch! ett drägligt liv som det står i lagen? inte ens det... fastän de som arbetar inom detta gör ett fantastiskt jobb, handlar inte om det... ne! Blir arg som F!

 

 

kvällens hjärta och stjärna i himlen går till alla inom äldreomsorgen och som arbetar för gamlas bästa, inte de få som beter sig som riktiga svin och utnyttjar och drar egna fördelar av de som är äldre... för dessa finns också!

 

ha en underbar fredagkväll!

 

... världens bästa land (förutom Sverige)...

värme, njutning, god mat, billigt, upplevelse, natur, värme, sol, brun med sol (haha), öar, vackra stränder, carpe diem... underbart! i Januari 2014 ska vi dit igen, blir min tredje gång där. har varit i Phuket två gånger tidigare (2 respektive 3 veckor vardera). Denna gång ska vi vara borta i 4 veckor, blir två veckor i krabi o två i phuket då vårt resesällskap aldrig varit i thailand o vill se phuket också =)

 

Flygbiljetterna är bokade och klara, men boendet ska vi fixa lite senare!

 

 

 

Vi far till Thailand med två kompisar o deras två pojkar, ska bli superkul! ojoj...

som jag längtar, men ändå vill man ju inte att tiden bara ska springa dit, först har vi ju sommar här hemma o fr njuta av det =) det ska bli så underbart att få vara borta 6/1-6/2 för ja hatar verkligen vintern! usch!

 

 

Railey beach på Krabi! snart, snabbare än man tror ska jag få gå här, sätta fötterna på denna strand o bara njuta av att vara med min familj o våra vänner... snacka om att få ladda batterierna!

 

nu ska jag väcka min lilla söta dotter, Ebba som sovit i 2,5 h. hon ska få lunch medan storasyster sover i sin säng. sen ska vi fara o hänga med syrran eller barnensmoster. vi ska åka pulka o sen fara på nimbys o leka! härlig fredag, ikväll blir det finalen av gladiatorerna för mig. tommy jobbar i storklinta i helgen, men snart är även det över då storklinta stänger efter påsk...

 

förundras av fear factor... oh my! skulle man äta komage eller grislivmoder? ja, kanske för $10.000 ... men alltså, som en del bara lassar i sig det, kväljer inte ens! herregud! I´m super impressed.. vad gör inte människan för pengar!? är nog det vi gör mest för, riskerar mest för (så länge det inte handlar om våra barn, för då skulle man göra vad som helst), men det är helt sjukt hur långt vi är villiga att gå för tt få en extra slant i fickan.. eller handlar det bara om ngt så enkelt som att kunna säga att man faktiskt gjort det ena o det andra!? kanske fr en del, äckelfaktorn och skrytfaktorn... huvva! om någon sa åt mig att dom ätit något som grislivmoder skulle jag tyckahan/hon var helt jäkla dum i huvudet, men om dom o andra sidan la till att dom fick ringa 80.000:- för det skulle jag nog säga; jaha, ja men dåså... då  var det ju värt det!

sjukt, detta med pengar är så galet!

 

sitter o har ruggigt ont i magen annars, på höger sida över höftbenet! hoppas o tror det är sammankopplat med spriralen som bara orsakat problem sedan jag fick den, men sitter samtidigt o önskar det inte är nå blindtarmsskit för värken ger INTE med sig. tycker den blir värre bara, men det ska nog gå bra!

 

ha en bra söndag alla!

8/3, våren närmar sig med stormsteg =) solen lyser idag och 'ven om det blåser en hel del så är det väldigt skönt ute mellan vinspustarna! ebba ligger ute och sover, det har hon gjort ett bra tag nu, ca 1,5 timme. Kom på en mkt finurlig sak idag, iaf för min egen räkning. Ebba är i en rätt jobbig fas nu, hon gråter mkt o är sällan eller aldrig nöjd med något. bara om hon får ständig stimulans, men det finns ju ingen tid att hela tiden sitta på golvet och bara leka =) har ju ett till barn som vill ha uppmärksamhet, ett hus som ska tas om hand och en sista termin vid socionomprogrammet som ska klaras av... Iaf stod jag och plockade i köket idag och ebba skrek i vanlig ordning. tuttar, majskrokar eller rån hjälpte inte det minsta, så jag snabbade på och så slog jag igång dammsugaren för att dra iegnom köket (som alltid har minst en hel lunchlåda i mat på golvet oavsett hur många gånger man dammsuger, haha)... och så poff blev hon tyst, hon satt o tttade på dammsugaren som jag for omkring med... jag provade slå av den o på en gång började hon skrika igen, lustigt.... när dammsugningen var klar i hela huset så la jag den bara på golvet, men fortsatte ha den på och den lilla spjuverungen var nöjd o glad i säkert 30 minuter så jag kunde fortsätta städa i resten av huset.... slog av dammsugaren o så kom sirenen ig¨ng igen på en gång... hon måste verkligen finna harmoni i dammsugar-ljudet!? konstigt, men effektivt =)

 

 

detta ska jag prova nästa gång jag ska städa också, kan det fungera igen eller var det bara tur idag!? =)

 

sen vill jag gratta min svägerska och man som fått barn inatt kl 00.03 så med tre minuters marginal blev det på beräknad datum =)

 

välkomnar alltså en ny liten kusin till Vilja och Ebba. Denna pojke blir nummer 5 i barnbarnsskaran hos mina svärföräldrar o då har jag o min man redan klart för oss att vi vill ha fler barn (om det nu går, man vet aldrig, men vi vill ha) och sen har dom två barn till som ännu inte skaffat barn så frågan är hur många barnbarn dom kommer få innan alla är färdiga =)

 

nu kom min syster o hennes man o hälsade på så ska vara trevlig =)

 

ha en superbra fredag!

vad är en bra mamma, detta är något jag tänkt på mycket... vad gör oss bra vad gör oss dåliga!?

 

Enligt en amerikansk hushållsbok från 1950-talet ska en god hustru och mamma alltid ha middagen färdig när mannen kommer hem. Hon ska plocka undan leksaker, torka av bordet och säga åt barnen att vara tysta, så att han får lugn och ro. Hon ska inte ställa några frågor om vad han gjort under dagen – han är husets herre och gör alltid sitt bästa för att vara rättvis.

humpf? =) denna typ av man skulle, idag, inte direkt bli hyllad för sin jämställdhetssträvan... =)

 

 

njaaa, husmorsgrejen känns inte för mig.... =)

 

enligt psykologiguiden.se  kan  man eftersträva att uppfylla följande punkter för att vara en bra mamma...

1. Försök att inte ta på dig skuld när barnet går in i jobbiga perioder. Det är naturligt och utvecklande med trots och frustration. Det är inte ditt fel. Och det går över! 

2. Tala om som det är, även om det är svåra besked som skilsmässa eller sjukdom. Barn anar ändå och det är bättre att veta än att fantisera. 

3. Låt barnet vara litet när det behöver vara det. Ta barnets rädslor på allvar. Låt till exempel också ett stort barn sova i din säng utan att göra stor affär av det. 

4. Tala klart och tydligt om för barnet vad som gäller. Det är inte fel att våga sätta stopp, bli arg och hindra ett barn som är trotsigt och bär sig illa åt. Det är tvärtom viktigt, genom att ge motstånd hjälper vi barnet framåt i utvecklingen. 

5. Ge dig tid att prata med barnet, både om vardagligheter och om sådant som liv och död, godhet och ondska. Ta barnets funderingar och oro på allvar utan att vifta bort eller bagatellisera. 

6. Prata med andra föräldrar om föräldraskapet särskilt om du är orolig eller rådvill. Det kan hjälpa dig, men du kan också hjälpa andra. 

7. Acceptera inte att barnet säger elaka och föraktfulla saker till dig. Säg till barnet att sådant får du tänka men inte säga. 

8. Var taktfull. Använd inte ironi. Gör inte narr av barnet och lämna inte ut henne genom att tala om för andra vad hon sagt eller gjort om hon inte vill. 

9. Välj dina strider under stormiga perioder, även om du blir inkonsekvent ibland. 

10. Barn mår bra av att ta ansvar, men det ska vara lagom mycket.

 

dessa rader är geniala... visst är det detta som gör det fantastiskt att vara förälder... när man sitter ner och förklarar för sitt barn om saker o ting... när man blir arg tar man sig tid till att berätta varför man blev arg.... om man skriker och för dåligt samvete erkänner man sina fel för barnet.... när de trotsar och skriker stannar man upp, tänker efter och beslutar om striden är värd att ta. Man går inte in i något halvhjärtat, har man bestämt sig för att ta striden gör man det till 100%, ska man inte ta striden varöfr då påpeka?.... att man pussar sina barn, uppmärksammar deras tårar, stannar av mitt i städningen och ger dem en lekstund, låter dom grisa med maten, skrattar och gråter med dem, stöttar och förklarar, leker och tillrättavisar, ger en extra glass mitt i veckan ibland, tållter sig vara inkonsekvent ibland, men kommer alltid ihåg att vara uppmärksam på när våra små behöver oss....

 

jag vet inte vad som gör en bra förälder, det är olika, men jag vet att jag alltid gör mitt bästa och jag vet att jag är en pedagogisk mamma som sällan skriker i onödan... jag tycker vi mammor (kan inte tala för pappaor, men säkert är det samma för dem) är dåliga på ge oss själva beröm och klappa varandra och oss själva på axeln för det otroliga jobb vi gör med våra barn. jag är fasiken en bra mamma, hur vet jag det? jag ger mina barn kärlek, jag är aldrig våldsam mot dem, ja, jag säger ibland fel saker och höjer rösten i fel lägen eller rent obefogat, men jag kan erkänna mina fel, be om förlåtelse och visa migmänsklig för mina barn.... framförallt går det inte en enda dag utan att jag säger att jag älskar dem, verkligen krama rom dem och ger dem av min tid oavsett om det gäller att göra mat tillsammans eller rita... jag älskar mina barn såååååå såååååå såååååå mycket.

 

jag är en bra mamma för jag gör så gott jag kan! har du berömt dig själv idag!? =)

 

 

 

Yohio! va, är detta verkligt en... en man (eller för en 28-åring som jag, kanske mer en kille eller pojke) !? =) han ser bättre ut än de flesta kvinnor jag sett =) good for you, man! =)

 

unikheten är fantastisk... mer fantastiskt är att man i dagens samhälle kan uttrycka den. synd bara att det finns männskor som måste trycka ned, stöta bort och exkludera dem som är modiga nog att verkligen stå för dem de är, dvs. en som stpr ut från mängden! jag skulle inte vilja påstå att jag är som alla andra, det vi kallar för "normal", men min unika perosnlighet faller o andra sidan in inom ramen för vad samhället anser vara socialt accepterat vilket många gånger är skönt. jag blir inte utstirrad, ifrågasatt eller viskad om (iallafall inte för mitt utseende eller sätt att uttrycka mig på). det är otroligt starkt att visa vem man vekrligen är, våga stå för det o stå emot den ignorans den svenska samhället bär på...

all heder till alla som inte faller inom samhällets ram av vad "normalitet" är, men vågar stå för den unika och vackra person de är!!!

 

 

ha en bra lördag kväll!

 

 

 

 

helg igen o det känns som det är det jämt... kanske rä det så att man bara tar till vara på dagarna lördag o söndag? för mig känns det nästan som att det är den enda tiden jag på riktigt lever och njuter av tiden med mina barn! under veckorna är det så mycket med dagis, egen skola, matlagning, stress, träning, handling etc... på helgen kan saker o ting ta sin tid, man kan äta frukost tio o ha vila för vilja först vid 14. man har tid för lek och stoj på ett annat sätt o man kan njuta av att vara tillsammans hela familjen (eller ja, de få helger tommy är ledig iaf) =)... helgen innebär en sovmorgon, familjeaktiviteter, fika på stan, träffa kompisar, trevliga middagar och från och med nu melodifestiveln varje lördag en tid framöver!

 

 

 

ja, helgen är magisk, det är bara så! den tar fram det bästa hos de flesta så att säga... folk har tid att umgås och slappna av (om man inte har helgjobb, men lite grand även då =P)! oavsett vad man har för mys, fredags, lördags eller kanske söndag (varför inte rent helgmys) så är det något fantastiskt med att bara plocka fram lite gotta och vara tillsammans! vilja, min 2-åring har precis börjat först detta med LÖRDAGSgodis och jag kan känna sådan glädje av att bara få ta fram detta godis, lägga i en liten skål, ropa på henne och få se hennes lycka när hon äntligen får sitta i sin tv-fåtölj och äta lite godis o dricka cola till nicke nyfiken, musse pigg eller någon annan favoritfilm! ja, barn är fantastiska, de lär en att leva... för en sak är säkert, mit tliv började den dagen Vilja föddes och fick än mer mening den dag ebba kom! dom har tom. fått mig att uppskatta helgen som jag inte annars märkte av ens...

 

 

personligen går jag just nu igenom en viktresa (igen) efter jag fått barn.. ska ned till matchvikten igen o därför äter jag bara något gott en gång i veckan så jag längtar tills imorgon när jag får släppa tyglarna lite grand o slappna av o inte bry mig! för mig är denna en gång i veckan otorligt viktig för att jag under restrerande 6 dagar ska orka hålla motivationen uppe och följa min kost (som är GI, eller kanske mer korrekt extravaganzas rekommendationer)... för mig är choklad min absolut störtsa last, men inte mjölkchoklad i form av marabou eller så, utan fikabröd...

 

 

detta är min känsla för choklad, verkligen! jag älskar choklad, allt som har med choklad att göra! =)det bästa jag vet är att äta en riktigt härlig chokladig bit tårta eller liknande en lördag förmiddag ute på stan! det är njutning för mig, vekrligen!

 

jag menar, ser detta dåligt ut kanske?

 

mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm...........

 

 

sen är det inte bara gott utan vackert också!

 

vi ska inte prata om min andra last... suck! den hatar jag, men det är sant... Coca cola...

 

 

yum yum! kan det se godare ut? tur jag har en kompis som delar min last till fullo! du vet vem du är... haha! ruggigt beroendeframkallande, därför har jag verkligen begränsat detta o dricker det inte alls lika mkt mer, på lördagar väljer jag ofta LOKA istället som är bra bättre för kroppen och ruggigt gott! =)

 

Nu ska jag njuta resten av kvällen o sen lägga mig I TID för en gångs skull! 

 

ha det bra och njut nu av helgen! är ju hela fem dagar till nästa om ni inte tar tillvara på denna =)

 

kraam

Jag har nu haft jobbiga jobbiga nätter med båda barnen, nu får det lov o vända banne mig! Inge mer vakandes från någon av dem,.. detta beställer jag nu och förv'ntar mig det slår in ch blir sanning =)

 

Imorgon ska jag göra lite skola, men jag måste erkänna att det är motvilligt något så fruktansvärt... det är tungt tungt tungt denna sista termin! sjunde och sista terminen sen är jag färdig socionom, känns helt vansinnigt häftigt... har ju hunnit emd så mycket under min skoltid och då syftar jag framförallt på att jag hunnit bli mamma två gånger sen jag började! =) otorligt... känns som jag gått skola forever and ever nu, men jag har ju faktiskt bara tagit ett uppehåll sen jag fick Vilja.... hittills har jag ju inte saktat ned något fastän Ebba kom i juli... så här i efterhand är jag så sjukt nöjd jag gjort bort skolan, fy fasiken att ha kvar c-uppsatsen än! ne, det är bara bita i det sura och göra bort denna termin också!

 

 

annars har jag varit på stan idag en sväng. hann med att handla lite grand ändå... blev två blockljuslyktor, ett härlig filt, en ängel i keramik och sedan nå sockar till ebba och svarta stumpbyxor till vilja! hann också med att inhandla en liten present till min underbara vän Erica... ibland är det uppskattat med en liten gåva och jag kände hon kanske var i läget att få höra hur mycket jag älskar och uppskattar henne som vän! =)

 

Tommy är färdig med snöskottningen nu hör jag och jag ska hoppa i säng (i tid för en gngs skull)...

 

Imorgon ska jag till läkaren, bara jag tänker på det blir det jobbigt i magen... ska göra en röntgen över mina revben där jag hittat ett antal knölar! knölar låter värre än vad det är (tror jag då), men jag vet inte vilket annat ord jag ska använda utan att det låter lika hemskt. hur som helst tro läkaren att jag har något som kallas myom eller mer i vardagsmun "fettknölar"... har haft problem med detta fenomen länge och opererat bort tre stycken för några år sedan. Enligt den läkare som opererade mig så har vissa människor problem med dessa myom som återkommer och oftast många i antalet... nu har jag då åter fått problem med sådanan "Knölar" sen jag va gravid med Ebba. dessa trycker på revbenen när jag ligger ned eller ibland så gör även BH-bygeln ont då den trycker mot dessa jäkla myom.... även om nu läkaren sa rätt ut att "detta är ingenting farligt, Linda" så finns oron där ändå... tror jag de flesta skulle känna... men nu är ju int ejag de allra flesta, utan snarare lite av en hypokondriker, Min hypokondri går i faser och ibland är den värre än andra gånger... jag är inte orolig för alla sjukdomar i världen utan mitt fokus har som alltid legat på rädslan att få cancer, därav är just knölar en väldigt jobbig del... mina bröst är väl undersökta kan jag säga, dessa får sig en rejäl genomgång åtminstone e gång i månaden. Hur som helst så känner jag nu att det börjar vara jobbigt inför läakrebsöket. tyvärr är  tiden så sent på e-m så man lär hinna tnka på det en hel del o dagen kommer i princip vara förstörd fram tills efter underöskningen som då förhoppningsvis visar på att det är helt ofarligt...

 

 

Snipp, snapp, snut så var sagan slut!

ett snabbt inlägg bara sp här innan läggdags... har idag suttit och färdigställt Ebbas fotobok om hennes första tre månader och sedan suttit med fotoboken som behandlar augusti-december 2012... hittade så många fina bilder så jag tönkte bjuda på några =)

 

det är alltid lika roligt med räkningar... NOT! fastän pengarna far så fort dom ta mig fan landat på kontot så är det kskönt att få det gjort varje månad... personligen tycker jag vi har ruggig mycket räkningar allså o ikväll har ja suttit o tittat igenom vad man kan göra... aotugirot är ingenting göra förutom att ja ka se om man kan hitta billigare bilförsäkringar. idag btalar vi riktigt dyrt för speciellt peugeoten, typ 550:- i månaden. är en helförsäkring, men dock ändå... DYRT! är ju ändå bafa en -04 så dt bör ju finnas billigare varianter än den vi har....

 

sen är det ännu mer roligt när man tittar in på försäkringskassans sida o ser att ingen betalning är planerad imorgon... jippi! hur fasiken gör man då då.... åååh, jävkla skit kassan alltså! bara vänta tills imorgon o se om dom dimper ned ändå. förutom det är det ruggigt spännande att se ifall csn pengarna inkommer också eftersom jag inte var peronsligen på uppropet... skulle ju vara helt underbart om alla pengarna blev försenade! =) 

 

giv mig pengar! =) den här högen skulle inte va helt fel! undra hur mkt det är!? helt omöjligt att gissa... men skulle gärna sätta tänderna i den! =)

 

såg idag att mitt läsarantal skjutit i höjden de senaste dagarna för övrigt... vad roligt! =) är ju kul att ngn annan kikar in här än bara jag, haha!

 

är jobbigt på min kompisfront just nu, med många som har det kämpigt privat, av större o mindre altitud... perosnligen är det jobbigaste att jag nåste fara o handla imorgon, haha! skämt o sido så har man väl de int ehelt lätt själv, iblandär det mer jobbigt o i sådana stunder är man så glad man har sina nära o kära...

en kompis påminde mig idag om hur lycklig man ska vara för att man har människor som älskar en omkring sig, omän man kanske inte är rikast... jag har iallafall underbara barn, en superfin och underbar make, tak över huvudet, mat på bordet varje dag o en underbar vänskapskrets!

 

underbara kompisar som håller en om ryggen... den senaste tiden har jag verkligen gåt tigenom en jobbig tid i mitt huvud... många tankar om mina familj, min pappa tror jag speciellt, men även en hel del om mig själv... samma vän som idag påpekade hur rik man är när man har vänner o nära o kära sa även att jag är dålig på dela med mig av mig själv... tänkte först att ne, ne, inte jag... jag är ju öppen med det mesta .... efter en stund kom jag till insikt om att jga är nog helvetes stängd, släpper som int in någon. inte ens min man! frågan blev då, varför är det så?

alla har vi tankar om vår barndom, dålig, bra eller kandke medium... jag har bra minnen o dåliga minnen, men mest av allt så har ju min barndom präglat mig till den jag är idag... många saker sitter djupt rotad inom mig o då även detta med att inte delge saker, att svälja det mesta o ta det när det är så fullt i källaren är det fullkomligt exploderar o väller ut. dessa tillfällen kan variera i tid, alltså hur långt det är mellan dem, men skulle gissa ett par gånger per år o de varierar också i känslor. ibland blir de tilska, ibland sorg o så vidare... när detta händer tar jag det med tommy, min make, som är närmast o som ser dessa tillfällen varje gång... när de är över så är det över för mig, over and done! jag vill inte prata om det längre för det är ju över... eller? är det över eller börjar det bara om att växa? jag tror också att jag, som många andra, besitter en känsla av att vara till besvär... jag gör då det, jag vill inte ta upp det oviktiga, det mindre och kanske banala för jag vill spara mina vänners öron tills det är nå viktigt, nåot jag verkligen int eklarar själv...

men när min vän sa detta om att jag är dålig på dela med mig så insåg jag att fasiken vad jag skulle bli stött om min kompis inte tog saker med mig, lämnade mig mörkret... jag vill ju veta hur mina vänner mår, kanske kunna hjälpa eller åtminstone vara en axel att gråta emot, men det vill ju mina vänner öf rmig också... kanske är det dags man börjar leva efter dne gyllene regeln o släpper in o vekrligen rpatar med de som jag håller av o de som älskar mig tillbaka... problemet är bara att ärret efter att känna sig ohörd och ignorerad sen barnsben ligger kvar

djupt inom mig o omän det inte sårar mig nämnvärt idag så ligger det kvar latent som ett bleknat, men ändå synligt ärr...

men ooo så vilket nonsens detta blev... jaja, hur som helst så måste jag verkligen säga att jag är så lycklig över min situation, ä jag funnit en man som älskar mig o som jag älskar likvädrigt tillbaka, för det mina damer o herrar, är fasiken svårare ön det kan låta! icket att ta för givet!!!!

 

kram!

 

 

i allmänhet, sedan jag fick barn, tycker jag veckorna gör mer än flyger fram... de bara försvinner, tror inte ens det varit måndag-torsdag denna vecka =)

 

Tommy är i gällivare idag o hämtar hem jobb och surrar med sina kollegor medan jag o mina unerbaringar är hemma. Vilja är ledig från dagis för jag är ju ledig också =) Ebba ligger ute o sover sedan 11.15 o jag har just lagt ned Vilja i hennes säng så kanske kan jag få en 30 minuter för mig själv, iallafall hoppas jag det! =)  dessa 30 minuter ska jag bara sitta i soffan o skriva lite på datorn och snegla på TV:n som inte tycks ha något spännande att visa överhuvudtaget...

för att komplettera upp med en bild här skrev jag på google "känn lugnet" och får å upp ett bra antal träffar, det komiska är att nästan ala bilder innehåller 1. sommar, 2. sprit/fest och 3. mat =) är det då vi känner lugnet? Ja, för mig faller sommar och värme in bra på lugn, sprit eller fet inte så mycket o mat är mer en njutning och ett trevligt sätt att umgås för mig... så istället för att låna bild från google kan jag ju visa vad harmoni och lugn symbliserar för mig =)

Tänkte skriva lite snabbt innan det är dags för sängen...

 

var igår o tatuerade mig på No remorse här i Piteå hos Fredde. Kom dit med tanken att jag skulle göra lite blommor och sätta dit min andra dotter, Ebbas namn. När jag gick därifrån hade jag istället ett otroligt vackert skyddshelgon på insidan av överarmen. Den går från armvecket och heeeela vägen upp i armhålan... När han gav det förslaget så kände jag bara att JA, självklart är det det jag ska ha! perfekt eftersom det är mina barns arm som jag brukar säga... allt där kommer bli att hedra dom och visa hur mycket jag älskar dem!

 

detta är då resultatet och som jag är nöjd, suuuuper nöjd!

Den 13 februari ska jag på sittning nummer två där vi ska fortsätta på armen o dessutom få in Ebbas namn som inte hanns med igår =) Men det blir nog himla himla fint detta! =)

 

Imorse var jag hos mamma o lämnade lilla Ebba där medan jag skulle på skolan och då fick jag en försenad present av dom (fyllde år 8 januari). det var en helkroppsmassage med lavastenar! =D sååå underbart, den ska jag nyttja så fort jag fått gå ned lite i vikt =) är jobbigt o känna sig oebkväm o int ekunna njuta av massagen för att man obsessar över kroppen som ligger på britsen! =( men det löser jag ju genom att banta ned mig lite =)

 

Sen har jag  också varit på skolan i Umeå idag och haft seminarium... det gick hur fint som helst, men på vägen hem krockade jag o ES med ett rådjur. jag såg hur den sprang i södergående filen och sa till E att ser du rådjuret? sen sa jag någonting i stil med vi hinner inte, nu smäller det och PANG träffade den på min sida (passagerarsidan) i framlyktan. jävlar vad den flög, ca 15 meter upp i luften och ned i en snödriva på sidan av vägen. Vi stannade bilen och jag ringde polisen medan vi gick fram mot rådjuret. stackaren var inte död.... =( Kände paniken komma smygande då jag tänkte att jag pallar absolut inte av att slå ihjäl stackaren, snälla dö... man såg att den var riktigt skadad, benen var brutna och kanske nacken för det fanns inget blod runt omkring den, men så bara sekunder efter jag kommit fram till de så somnade den in.... en superfin liten en! Polisen tog uppgifter och så sa hon att hon skulle kontakta någon jaktansvarig eller nå som skulle hämta upp den. som tur var låg den på sidan av vägen i ett dike så den var lättillgänglig att plocka upp iallafall... När vi for därifrån så mådde jag så dåligt för det lilla livet som släckts bara så där. Livet är verkligt skört, började längta hem till mina barn så otroligt... som tur var var det ingen älg iallafall för då hade kanske fler liv släckts där idag! huvva! vägen är farlig, kör försiktigt alla o håll ögonen öppna i mörkret, kylan, snöröken o  dimman! <3

 

nu ska jag mysa lite med min älskade man, Tommy i tv-soffan o sen ska jag gå o lägga mig! är ruggigt trött!

 

                                                                                 Kram!!!!!

imorgon är min 8 månaders väntan över o jag ska få sätta mig under nålen igen! man kan dock inte säga att jag utökar mitt antal tatueringar som i nuläget ligger på 9 då jag ska bygga ut en befintlig en på överamen så den blir bara större...

 

 

hur som helst ska jag lägga in ebbas namn där i mixen också

kanske dags att återuppta bloggandet lite =)

 

söndag o ebba mår sååå mkt bättre med täpptheten i näsan... men hon fortsätter envisas med att vilja ha mat mellan 01-03 varje natt... men man får inte ge sig, d borde ju försvinna inom kort, när hostan gör det kanske, det är ju den som väcker henne hela tiden! vilja hostar inge mer på natten nu dock så d är obeskrivligt skönt o ha en frisk donna hemma iaf =)

 

efter ett bra tag instängd i huset pga sjukdomar uppskattar man verkligen att komma sig ut o få vara ifred, speciellt o få lite tid med andra vuxna =) Igår var en sådan lyxig dag, nja eller kväll iaf.

jag o barnen var på namnkalas på fm o när ja kom hem vid halv fem så kom deras farmor hit. hon var med dem under kvällen medan jag själv för på en liten tjejkväll med fina vänner. det blev en hel del surr om viktigt o oviktigt, precis som det ska vara =) behovet att få vara bara jag, bara Linda, upplever jag har växt sedan jag fick Ebba. det är otorligt stor skillnad i hur prioriteringarna far eller åtminstone etersom tidne inte tycks räcka till =) jag som miljontals andra önskar att dygnet kunde ha två timmar mer, vad det hade hjälpt. det vill säga tills det också blivit vardag och man önskat sig två nya timmar... vi tycks ju ha en besynnerlig förmåga att aldrig kunna nöja oss med det vi har här i västvärlden! trgaiskt faktiskt....

tror nog att vi borde placera oss ganska högt upp på listan av de människor som har svårast att s elyckan i det lilla och njuta av varje dag, leva i nuet.... tycker man spenderar sin tid att längta till imorgon, längta till en utlandsresa, längta till man får sova eller andra saker... ibland längtar man efter egentid och när den sedan kommer så längtar jag efter barnen igen =) tänk om man kunde sluta längta så himla mycket efter annat o bara vara här i nuet och leva livet! för let´s face it, det är ju inte ett speciellt långt liv... tiden rusar fram, speciellt sedan jag fick barn, jag kan inte fatta jag snart är 30 och att jag levt tre årtionden, GALET! så summering, vi klagar på att tiden går för fort, vi längtar nästan alltid till något längre fram, men vi vill förlänga de dagar vi har med minst två timmar!? hmmm... mja, det är väl livet =)

 

hur som helst så, tro det eller ej, längtar jag otroligt mkt till tisdag då jag öntligen ska få tatuera mig igen. blir super, ska lägga upp en bild på före o efter när den är klar =)

 

för övrigt bör det också nämnas att viktnedgången går segt eftersom jag varit sjuk. är inte det just typsikt så säg. när jag då väl ska ta tag i det igen o känner att prioriteringarna kan ligga på det nu så blir man meeeega förkyld o orkar knappt prata med någon för att man inte kan andas genom nästan what so ever" =) jaja, allt har sin tid, men nu känne rjag att jag förmodligen kan börja träna typ onsdag till veckan, har jag fått reparera mig lite till från nästäppan! =)

 

avslutar med att lägga upp en bild på det bästa i mitt liv, mina barn såklart! förgyller varje dag o motiverar ständigt till förbättring =)