Skriver ett inlägg från min lista som jag följer (30 dagar om mig själv). har nu kommit till dag 21 =)

Det andra ögonblicket som genast tar upp platsen i minnet är ett bra, men ändå dåligt minne.
En tisdag förmiddag i februari (kommer ej ihåg exakt datum) 2005 jobbar jag förmiddag på ett ålderdomshem här i Piteå när min telefon ringer. Min svärfar säger att Tommy, min man, har blivit skjuten. Jag lovar att jag höll på dö, hela min värld hann rasa samman i det ögonblicket... trodde verkligen att han var död alltså. Till saken hör att min svärfar är inte direkt en stressad kille av sig och han visste ju redan att Tommy klarat sig, men "glömde" väl meddela mig att han "bara" bilivit skjuten i armen. Jag höll alltså på att bli arg på honom när hans reaktion var så föbannat lugn när hans son blivit skjuten, haha. Iallafall säger jag, väldigt nedslaget, VART? "Ja, bara i armen alltså" säger då Jörgen.
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅH, Jörgen! Hann höll på ge mig en hjärtattack vid 20-års ålder!
Jaha, säger jag då lättat.. ja, men vad skönt då. Jo, säger Jörgen, men man vet itne hur illa det är, vi har inte fått höra något än, hur det ser ut med funktionen av armen!
*gaaaah* Då var det ju hemskt iaf, enligt mig, så varför vara så lugn då? Jäkla Jörgen, haha! Typiskt honom!
Jag frågar d¨å om jag ska komma från jobbet så jag får följa med dom till Sunderbyn där han ligger, men ha tyckte jag skulle jobba klart mitt pass och så skulle jag komma till dom efteråt då tommy ändå låg nedsövd på sjukhuset och inte skulle vara klar från operation förrän om en 4-5 timmar.
Jag kan säga att den dagen gick sakta framåt... visste ju int eifall han skulle fått behålla armen eller om han fått det någonsin kunna använda den igen!


bild från google

En liten bisittare är att när jag och Tommy blev tillsammans för andra gången (var tillsammasn ett år mellan 2001-2002 också) i januari 2005 så var jag i det här stadiet att jag itne vsste om jag riktigt ville vara med honom egentligen eller om jag först skulle "hitta mig själv".. det tjafset som en del pratar om! Vi hade ju dock känt varandra sedan 2000 så jag älskade han på andra sätt än som pojkvän/flickvän också.
Jag hade alltså inte sagt att jag älskar honom och så än och var lite osäker på mina känslor och så.

När vi satt i bilen på väg till Sunderbyn kände jag mig så arg på mig själv att jag gått omkring och trott att jag behövd ehitta mig själv innan jag kunde vara med Tommy. Jag kunde ju lika gärna hitta mig själv med honom som en del av mitt liv. HITTA OSS!  
Jag visste ju att jag ville vara med Tommy så småningom (jävla pucko jag)... Jag kunde ha förlorat honom utan att han visste hur mkt jag faktiskt älskade honom och ville vara med honom.

På plats fick iaf inte jag följa med in och hälsa på honom först (jag var ju inte familj) i ordens rätta bemärkelse så jag fick snällt sitta utanför medans hans mamma och pappa fick se honom. Kommer inte ihåg om hans syskon satt ute med mig eller gick in med jörgen och erica eller om de gick in till honom efteråt. Iallafall när jag ÄNTLIGEN fick komma in rusade jag fram till honom, slängde mig över han och viskade ;jag älskar dig!
Hans svar var; jaha, så man ska bli skjuten för att du ska fatta det. Isåfall är jag glad jag blev skjuten! =)
hans arm var så svullen att han blev tvungen ligga med ett öppet sår (inlindat såklart) i över ett dygn för att de överhuvudtaget skulle kunna sy igen honom. Detta gjorde såklart väldigt ont så dom pumpade honom full emd morfin... han var så drogad att han faktiskt somnade mitt i sina meningar, vaknade upp några sekunder senare och fortsatte klanderfritt där han slutat innan han somnat, haha!
Jag sov iaf på sjukhushotellet och på nätterna och på dagarna var jag med honom på hans rum. Försökte typ parata med honom och sysselsätta han i form av korsord och så när han hade som mest ont. han låg mestadels o sov i mina armar och även om det låter mysigt var det de mest långdrgna dagarna i mitt liv. Jag satt rätt upp och ned med honom i min famn och tittade på klockan..,. tick tack, tick tack, tick tack =)'


bild från google

Idag kan han iaf använda armen utan problem, ibland får han ont när han tar i för mycket när det är kallt ute. Kyla gör definitivt hans arm värre, men hans ärr har läkt bra (om än det är jävligt fula och tar upp typ hela armens bak- och framsida. Inga nerver skadades (kulan studsade mellan dom och tydligen kunde man se hur nerverna hoppat åt sidan, som för att låta kulan passera då nerverna stannat kvar i en kulformad position, enligt läkaren). Hans ena artär slets av och var oreparerbar, men man har ju två och hans muskel gick också av och for upp i armvecket. Den drog som ned igen och fäste med massa grejs samt att han hade massa små ben"frakturer" i både underarmsbenen. De var inte av, men bitar hade lossnat lite här och där.
det tog lång tid för honom att överhuvudtaget kunna räta ut fingrarna och han fick gå på månag möten med sjukgymnaster som lärde honom hur han skulle träna upp musklerna igen utan att överanstränga dem.
Han blev bra till slut och jag är så lycklig det gick så bra osm det gjorde... hade nämligen kunnat gå väldigt illa då tommys arm var den del som stoppade kulan att gå rätt in i en annan killes mage (huvva). Dessutom smekte kulan tommy mage och for istället in i armen, jävligt tur i oturen kan man väl säga eftersom kulan hade fosfor runt sig (brinnande ammunition så man ser vart och hur långt den far) och skulle ha bränt sönder tommys mage och allt. Även armen skulle ha "brunnit"  om den inte hade gått igenom, som den lyckligtvis gjorde! HUVVA! Hemskt att tänka på!

Killen som råkade avfyra vapnet mådde som förståeligt jävligt dåligt. De kom till sjukhuset o hälsade på och jag har aldrig sett en människa med så mycket ångest och smärta i ansiktet. För övrigt var det inte ens hans fel då vapnet var konstruerat. På dessa vapnen finns det tre (eller fyra, komemr int eihåg) säkringar och dessa säkringar måste alla dras ut för att vapnet ska kunn avfyras. Men när den nästsista säkringen skulle dras ut fick denna kille int eut den och bad om hjälp av en annan lumparkompis. De tillsammasn drog i säkringen och när den kom ut så lät det det typ "flop" och så började det "bränna" häftigt i Tommys arm. Tommy slet av sig sina jackor och tröjor och såg att blodet liksom pumpade ut i små fontäner i takt med hjärtslagen och skrek då till lumparkompisen "Du sköt mig, din jävel". Haha... han blev snabbt omhändertagen och allt gixk ju bra, men killen som "sköt" blev väldigt chockad. Sen kan man ju iofs diskutera huruvida man oavsett om säkringar ska hålla ett vapen från att avfyras ska riktas mot ansdra människor (?). Förmodligen inte, så lite får han ju ta på sig... Tommy, som var gruppchef i lumpen, har sagt att han, just innan han blev skjuten, skrek åt dom att rikta bort vapnet dessutom. Men allting gick ju så fort bara!

hur som helst är allt väl nu!
Tommy mår bra och även alla inblandade, det är det viktigaste! =)

Ha en bra dag!