det är alltid lika roligt med räkningar... NOT! fastän pengarna far så fort dom ta mig fan landat på kontot så är det kskönt att få det gjort varje månad... personligen tycker jag vi har ruggig mycket räkningar allså o ikväll har ja suttit o tittat igenom vad man kan göra... aotugirot är ingenting göra förutom att ja ka se om man kan hitta billigare bilförsäkringar. idag btalar vi riktigt dyrt för speciellt peugeoten, typ 550:- i månaden. är en helförsäkring, men dock ändå... DYRT! är ju ändå bafa en -04 så dt bör ju finnas billigare varianter än den vi har....

 

sen är det ännu mer roligt när man tittar in på försäkringskassans sida o ser att ingen betalning är planerad imorgon... jippi! hur fasiken gör man då då.... åååh, jävkla skit kassan alltså! bara vänta tills imorgon o se om dom dimper ned ändå. förutom det är det ruggigt spännande att se ifall csn pengarna inkommer också eftersom jag inte var peronsligen på uppropet... skulle ju vara helt underbart om alla pengarna blev försenade! =) 

 

giv mig pengar! =) den här högen skulle inte va helt fel! undra hur mkt det är!? helt omöjligt att gissa... men skulle gärna sätta tänderna i den! =)

 

såg idag att mitt läsarantal skjutit i höjden de senaste dagarna för övrigt... vad roligt! =) är ju kul att ngn annan kikar in här än bara jag, haha!

 

är jobbigt på min kompisfront just nu, med många som har det kämpigt privat, av större o mindre altitud... perosnligen är det jobbigaste att jag nåste fara o handla imorgon, haha! skämt o sido så har man väl de int ehelt lätt själv, iblandär det mer jobbigt o i sådana stunder är man så glad man har sina nära o kära...

en kompis påminde mig idag om hur lycklig man ska vara för att man har människor som älskar en omkring sig, omän man kanske inte är rikast... jag har iallafall underbara barn, en superfin och underbar make, tak över huvudet, mat på bordet varje dag o en underbar vänskapskrets!

 

underbara kompisar som håller en om ryggen... den senaste tiden har jag verkligen gåt tigenom en jobbig tid i mitt huvud... många tankar om mina familj, min pappa tror jag speciellt, men även en hel del om mig själv... samma vän som idag påpekade hur rik man är när man har vänner o nära o kära sa även att jag är dålig på dela med mig av mig själv... tänkte först att ne, ne, inte jag... jag är ju öppen med det mesta .... efter en stund kom jag till insikt om att jga är nog helvetes stängd, släpper som int in någon. inte ens min man! frågan blev då, varför är det så?

alla har vi tankar om vår barndom, dålig, bra eller kandke medium... jag har bra minnen o dåliga minnen, men mest av allt så har ju min barndom präglat mig till den jag är idag... många saker sitter djupt rotad inom mig o då även detta med att inte delge saker, att svälja det mesta o ta det när det är så fullt i källaren är det fullkomligt exploderar o väller ut. dessa tillfällen kan variera i tid, alltså hur långt det är mellan dem, men skulle gissa ett par gånger per år o de varierar också i känslor. ibland blir de tilska, ibland sorg o så vidare... när detta händer tar jag det med tommy, min make, som är närmast o som ser dessa tillfällen varje gång... när de är över så är det över för mig, over and done! jag vill inte prata om det längre för det är ju över... eller? är det över eller börjar det bara om att växa? jag tror också att jag, som många andra, besitter en känsla av att vara till besvär... jag gör då det, jag vill inte ta upp det oviktiga, det mindre och kanske banala för jag vill spara mina vänners öron tills det är nå viktigt, nåot jag verkligen int eklarar själv...

men när min vän sa detta om att jag är dålig på dela med mig så insåg jag att fasiken vad jag skulle bli stött om min kompis inte tog saker med mig, lämnade mig mörkret... jag vill ju veta hur mina vänner mår, kanske kunna hjälpa eller åtminstone vara en axel att gråta emot, men det vill ju mina vänner öf rmig också... kanske är det dags man börjar leva efter dne gyllene regeln o släpper in o vekrligen rpatar med de som jag håller av o de som älskar mig tillbaka... problemet är bara att ärret efter att känna sig ohörd och ignorerad sen barnsben ligger kvar

djupt inom mig o omän det inte sårar mig nämnvärt idag så ligger det kvar latent som ett bleknat, men ändå synligt ärr...

men ooo så vilket nonsens detta blev... jaja, hur som helst så måste jag verkligen säga att jag är så lycklig över min situation, ä jag funnit en man som älskar mig o som jag älskar likvädrigt tillbaka, för det mina damer o herrar, är fasiken svårare ön det kan låta! icket att ta för givet!!!!

 

kram!