Så arg, så arg! Varfrö i hela friden måste man klaga på, förnedra eller ens yttra sig om människor som dras med en viss mängd övervikt. vad fan är det som är så roligt med det och vem fan gav dig rätten att håna dessa människor? Är de mindre värd än du, sämre än dig eller är de bara lata människor som sitter på sina rumpor och äter hela dagarna? Va? vad vet alla ni som tydligen har så mycket att säga, men förmodligen aldrig någonsin kämpat själv. Det må vara att övervikten syns, att den mat (beror ju inte alltid på överätande, men ibland) syns utåt, men den skit ni som uttalar er proppar i er, utan att det syns gör en då fan inte vackra inombords. Usch säger jag bara!

nedlåtande kommentarer, nedvärderande bilder och många skratt på andras bekostnad. Jag hoppas någon någon gång förklarar hur ful ni är inombords och om ni tycker fetma är fult ska ni veta att den uttjatade meningen är sann! Det går att banta, men din osmakliga personlighet kommer alltid vara densamma!

Okunskap, ignorans, naivitet är anledningen till att du/ni inte förstår bättre. Dålig självkänsla är anledningen till att du faktiskt tycker det är kul att skratta åt andra. Skaffa dig kunskap!

 

Fan va arg jag blir på korkade människor! Bry dig om dig själv och skit i andra och har du åsikt som sårar eller kränker håll den för fan för dig själv! FB har blivit någon jävla skytteltrafik för att visa stötande och rent kränkande bilder på människor som befinner sig inom den tyngre målgruppen. Jag tycker det avsyvärt och än mer avskyvärt är ni som skrattar åt det. Har ingenting till övers för er! Ni borde skämmas och istället för att häckla de som har det svårt kan ni väl vara stor och hjälpa till, stötta och motivera eller faktiskt få in i era hjärnor att många människor mår bra i sig själva oavsett hur de ser. Förtjänas de att hånas!? Otaliga människor mår dåligt över sin extra kilon och vågar sin fasiken ut på stranden eller liknande på grund av sådana som er. Alla hyllningar till de män och kvinnor som vågar vara sig själva trots nedlåtande och okunniga människor som uppenbarligen inte har ett eget liv.. eller om ni stannade upp och tittade efter, skulle de blir för jobbigt då, är det därför ni skrattar åt alla andra!??. Försök förstå och ha ett öppet sinne, det betyder inte att ni själva måste tycka det är sexigt eller på något annat sätt attraktivt. Jag garanterar att det är det ni eftersöker hos andra när de gäller er själva också! så varför inte gå efter den gyllene regeln; så som ni vill bli behandlade själva ska ni behandla andra!!!

 

 

KRAM

har påbörjat ett 10-dagarsprogram med Zumba... har idag tränat pass 5 av 10. gjorde det imorse vid 7 =)skönt o ha det bortgjort.

idag ska mina barn vara med sin farmor o farfar så jag får ha lite tid för mig själv. jag ska på tjejkväll med goda vänner och sen ska jag sova inatt! som jag ska sova =) en lyx man sällan förunnas! men innan dess ska jag in till stan o lämna barnen, handla och möta upp en tjej som köpt en leksak av mig...

 

vilja har börjat sjunga massor, tror nog hon besitter den talangen =) hon är jätte duktig, har fin klang och hon sjunger i rätt skala också. än så länge är det ju väldigt otydligt ibland, men intresset för dans o sång finns verkligen =) Vi har ju den talangen på vår sida, att sjunga o dansa. både jag, min syster, min moster o mamma sjunger mkt. Så roligt om Vilja också får det.. är ju roligt att kunna ta några toner här och där =)

 

ha en bra lördag!

 

 

 

 

 

blev vårt andra hotell i Phuket! fint beläget lite uppe på ett berg, men precis uti havet. bara 3 promenad ned till Kata beach o dessutom på en fruktanvärt barnvänlig strand! =)

 

poolen

 

poolen och barnpoolen

 

restaurang, en av dem. det finns tydligen 3 stycken...

 

utsikten från balkongen, ev av balkongerna.. bara hoppas vi får en sådan här fin en =)

 

kata beach!

 

underbart!

 

behöver jag säga att jag längtar till detta fantastiska land, att få uppleva de underbara människorna och maten. värmen, öarna, kulturen =) allt!

 

på tal om annat.. ja, jag kan tala om annat än Thailand =) snart är jag klar med skolan! wiiii! helt otroligt att jag snart är socionom. fick tom. ut på våra skolsajt att man nu ska börja ansöka om examen till examenheten.... då är det nära! =)

 

 

kram!

thailandsresan börjar verkligen ta form nu... vi far den 8/1 (på min födelsedag) o landar den 9/1 06.40 på morgonen lokal tid. VI ska då ta en taxi från Phuket flygplats till Krabi där vi ska bo på Aonang Phu Petra Resort i 18 dagar. vi kommer bo i en villa vid bergssluttningen ca. 5 km från stranden. men det är lätt att ta sig dit när helst man vill då hotellet står får transfers flera gånger om dagen. annars är ju inte tuk tuk speciellt dyr heller så, eller en taxi för dne delen! =) Följande bilder är då vårt hotell vi valt...

 

 

 

 

 

 

Närliggande stranden aonang beach syns på fotot nedan =)

 

Efter vi varit här, i underbara Krabi ska vi dra lite mer söderut, men bara just. en två timmars bilresa till Phuket. Där har jag varit två gånger tidigare, en gång bodde jag på Kamala beach (2003) och den senaste gången var vi på Kata beach (2010). Tycker inte det är så barnvänligt och därför har vi valt att vara där i endast 10 dagar. Samtidigt har vi nog hunnit bli ganska less aonang när vi varit där i 2 veckor och 4 dagar =)

 

De 10 dagarna är inte bestämda på vilket hotell vi kommer befinna oss, men det lutar mot Phuket nirvana resort =) detta är bilder från det hotellet

 

 

 

 

 

Fint hotell, men vi får se vad det slutligen blir. Hotellet i Krabi är iallafall bokat o betalat för.. resan (flyg t&r) är bokat, boende i Sthlm natten innan vi far är bokat =)

 

Kvar är hotellet i Phuket, bilresan mellan phuket flyplats o krabi när vi landar, flyresan t&r Sthlm-Luleå sen är det färdigt =)

 

Behöver jag säga att jag längtar! Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiih! =D

 

 

 

 

ibland känner min sig som teenage mutant ninja turtles, batman, spindelmannen och hulken på samma dag. allt detta i det fantastiska livet som mamma...

Idag har jag varit med barnen på stan, letade efter nå hinkar o spadar att ta med till storklinta nu när vi ska vara ute i snön hela helgen. mission completed när vi kom till åhléns, men alltså. då den äldsta dottern går an som en annan marodör inne på affärerna, likt en lövblås skjuter löven åt tusen håll, är hon överallt och ingenstans. =) 2-års trotsen är som allra mest underbar just nu... vilja kan, nej mamma, var tyst... dessa är nog hennes favoritord just nu, men samtidigt är detta så charmigt att man bara vill äta upp henne! Man får använda alla sina pedagogiska superkrafter just nu, all finess man besitter och en skopa mutning =) Man får hålla sig för skratt otaliga gånger per dag för att inte hälla bensin på elden som redan brinner av full kraft hos den lilla, väldigt förbannade två-åringen...Tålamodet prövas när man ska behålla lugnet, men vinna alla fighter! Inte ge efter för dessa spontana och väldigt "dramatiska" utageranden från dotterns sida!

Tänk om jag bara skulle fatta hur allvarligt det är när hon inte får köpa en ny barbapapa eller inte ger henne en bulla som hon ser i inglasningen på fiket vi passerar =) Livet är inte lätt för en två-åring med mer Vilja än hennes namn någonsin kan antyda till. Synd för henne, som hon bittert kommer får erfara, har hennes mamma (vars hon ärvt sin envishet från) en himla envishet själv...

Man är verkligen en fin kompott av supehjältar, vi gör fel, vi gör rätt, vi kämpar för godheten och vår barn, vi skyddar dem med allt vi är, vi bär dem med all vår styrka, vi motar bort det onda och släpper in det goda, vi bär och konkar, låter dem gå själv och få göra fel, vi låter dem utvecklas men håller dem hårt om ryggen ifall de faller...

 

 

ja, herregud, vi skulle sätta spindelmannen och det gänget med en trotsig liten två-åring och en tand-grinig 8-månaders under en vecka... Ja, kanske skulle de sedan omvärdera stressen i deras val av yrke =) Men precis som superhjältarna kan väl vi mödrar (ja, och fäder) gå efter samma motto... with great powers come great responsibility! Det är verkligen sant för det är väl inte det att vi kan kasta spindelnät ur handleden eller flyga i ljusets hastighet som gör oss superhjältar det är de vardagliga sakerna som hjälper våra döttrar och söner att bli det mesta och bästa det kan... jag menar, tänk om vi skulle ha hulkens tålamod eller anger management!? Haha, jaaaa, ibland har jag verkligen lust att bara fullständigt explodera ut i en grön hudklädnad och bara agera ut, slå sönder lite saker och bara få vara förbannad! =)

 

 

Ja, vi är verkligen superhjältar, den slutsatsen kan vi väl ändå dra! mom-power! POW! HAHA!

 

 

en tanke som ofta slår mig (o förmodligen många fler) är vad jag skulle göra om jag vann 100 miljoner. jag tycker om att ligga o drömma mig bort i denna fanatsivärld om kvällarna innan jag ska somna, mycket för att jag ofta har ruggiga insomningssvårigheter. detta beror inte på att jag har nå medcinska svårigheter och inte kan somna utan för att min hjärna är som mest aktiv om kvällarna. Ofta drabbas jag också av dödsångets och en rädsla att inte kunna finnas för mina barn också... jag är och har alltid varit en riktig grubblare och filosof vilket innebär att, efter jag fått barn och inte längre har tid att när som helst under dagen sätta mig ned och fundera, ofta sitter på kvällarna o grubblar eller filosoferar just innan jag ska sova! För att jag ska kunna bryta mina dåliga tankemönster jag då ibland får så brukar jag tänka på vad jag skulle göra om jag vann en stor summa pengar (innan jag fick barn funderade jag ALLTID på hur det skulle vara att ha en bebis i magen och hur jag skulle berätta för alla mina vänner o min familj om den glada nyheten).

 

om jag vann...

hmm, vad skulle man göra.

 

ja, familjen skulle ju få en del pengar såklart, speciellt syskonen. men alltså som jag skulle resa, åtminstone två gånger per år i minst en månad per gång...

 

pengar gör ju int elivet bättre, det gör en inte lycklig, kärlek står för den biten, men visst skulle det underlätta en hel del. vi bor ändå i ett samhälle som baseras på pengar och hur mkt du har. desto mer, desto mer kan du göra och uppleva. fick jag välja mellan urfattig, men ha min familj eller stenrik och inte ha dem så vore ju valet enkelt, men det skulle ju inte skada med en ansemlig summa pengar heller, haha!

 

 

det som är tråkigt är att så många drivs av pengar idag, vad är vi inte villig att göra för att få ta del av en liten summa...

 

personligen tycker jag pengar förblindar en, det driver samhället i konkurs för slutligen handlar allting om pengar, om vinst eller förlust idag... iaf inom samhället. är de tkonstigt? nej, vi behöve rju pengar för att överleva, men det handlar många gånger inte om att överleva utan om att ha mer, mer o åter mer... att erhålla status för den summa pengar man besitter. lika som att vara läkare är högre i rang än att "endast" vara undersköterska och jobba på ålderdomshem.... tycker det är förjävligt att vi blir insatta i fack o erhåller mer elle rmindre status för de yrken vi väljer att ägna vårt arbetsföra liv åt. jag kan säga att undersköterskor är mina idoler. de har ett tungt jobb, ett ansvarsfullt jobb. de är empatiska människor med ett enormt hjärta. det krävs en viss typ av person för att kunna ägna sitt liv åt att rå om de som befinner sig på åldern höst, ett tålamod och förmåga att ta skit från regeringen och kommunen. med detta menar jag att de är så fruktansvärt orättvist behandlade, de för slita och åter slita för att kunna ge en god omvårdnad till våra gamla, men de är underbemannade för att kunna utföra det jobb de är obligerade att göra. sen för de skit av media (om inlåsningar och liknande), men gör kommun något? NEJ! vad tror ni inlåsningarna beror på av de dementa? underbemanning, inte brist av välmening... klart man itne vill låsa in människor, men vad ska de göra? den som har ett problem med att förstå hur jag menar pratar ag gärna med o frmaför vad jag menar mer detaljerat. jag har arbetat på ålderdomshem i över 4 år och jag säger bara det, det är inte lätt när man vill finnas för alla och ge en fullgod omvårdnad, men man är 5 för lite på varje pass för att kunna göra det...

 

herregud, detta år något, som ni ser, som gör mig riktigt jävla upprörd alltså... är det så här vi ska ta hand om människor!? usch! ett drägligt liv som det står i lagen? inte ens det... fastän de som arbetar inom detta gör ett fantastiskt jobb, handlar inte om det... ne! Blir arg som F!

 

 

kvällens hjärta och stjärna i himlen går till alla inom äldreomsorgen och som arbetar för gamlas bästa, inte de få som beter sig som riktiga svin och utnyttjar och drar egna fördelar av de som är äldre... för dessa finns också!

 

ha en underbar fredagkväll!

 

... världens bästa land (förutom Sverige)...

värme, njutning, god mat, billigt, upplevelse, natur, värme, sol, brun med sol (haha), öar, vackra stränder, carpe diem... underbart! i Januari 2014 ska vi dit igen, blir min tredje gång där. har varit i Phuket två gånger tidigare (2 respektive 3 veckor vardera). Denna gång ska vi vara borta i 4 veckor, blir två veckor i krabi o två i phuket då vårt resesällskap aldrig varit i thailand o vill se phuket också =)

 

Flygbiljetterna är bokade och klara, men boendet ska vi fixa lite senare!

 

 

 

Vi far till Thailand med två kompisar o deras två pojkar, ska bli superkul! ojoj...

som jag längtar, men ändå vill man ju inte att tiden bara ska springa dit, först har vi ju sommar här hemma o fr njuta av det =) det ska bli så underbart att få vara borta 6/1-6/2 för ja hatar verkligen vintern! usch!

 

 

Railey beach på Krabi! snart, snabbare än man tror ska jag få gå här, sätta fötterna på denna strand o bara njuta av att vara med min familj o våra vänner... snacka om att få ladda batterierna!

 

nu ska jag väcka min lilla söta dotter, Ebba som sovit i 2,5 h. hon ska få lunch medan storasyster sover i sin säng. sen ska vi fara o hänga med syrran eller barnensmoster. vi ska åka pulka o sen fara på nimbys o leka! härlig fredag, ikväll blir det finalen av gladiatorerna för mig. tommy jobbar i storklinta i helgen, men snart är även det över då storklinta stänger efter påsk...

 

förundras av fear factor... oh my! skulle man äta komage eller grislivmoder? ja, kanske för $10.000 ... men alltså, som en del bara lassar i sig det, kväljer inte ens! herregud! I´m super impressed.. vad gör inte människan för pengar!? är nog det vi gör mest för, riskerar mest för (så länge det inte handlar om våra barn, för då skulle man göra vad som helst), men det är helt sjukt hur långt vi är villiga att gå för tt få en extra slant i fickan.. eller handlar det bara om ngt så enkelt som att kunna säga att man faktiskt gjort det ena o det andra!? kanske fr en del, äckelfaktorn och skrytfaktorn... huvva! om någon sa åt mig att dom ätit något som grislivmoder skulle jag tyckahan/hon var helt jäkla dum i huvudet, men om dom o andra sidan la till att dom fick ringa 80.000:- för det skulle jag nog säga; jaha, ja men dåså... då  var det ju värt det!

sjukt, detta med pengar är så galet!

 

sitter o har ruggigt ont i magen annars, på höger sida över höftbenet! hoppas o tror det är sammankopplat med spriralen som bara orsakat problem sedan jag fick den, men sitter samtidigt o önskar det inte är nå blindtarmsskit för värken ger INTE med sig. tycker den blir värre bara, men det ska nog gå bra!

 

ha en bra söndag alla!

8/3, våren närmar sig med stormsteg =) solen lyser idag och 'ven om det blåser en hel del så är det väldigt skönt ute mellan vinspustarna! ebba ligger ute och sover, det har hon gjort ett bra tag nu, ca 1,5 timme. Kom på en mkt finurlig sak idag, iaf för min egen räkning. Ebba är i en rätt jobbig fas nu, hon gråter mkt o är sällan eller aldrig nöjd med något. bara om hon får ständig stimulans, men det finns ju ingen tid att hela tiden sitta på golvet och bara leka =) har ju ett till barn som vill ha uppmärksamhet, ett hus som ska tas om hand och en sista termin vid socionomprogrammet som ska klaras av... Iaf stod jag och plockade i köket idag och ebba skrek i vanlig ordning. tuttar, majskrokar eller rån hjälpte inte det minsta, så jag snabbade på och så slog jag igång dammsugaren för att dra iegnom köket (som alltid har minst en hel lunchlåda i mat på golvet oavsett hur många gånger man dammsuger, haha)... och så poff blev hon tyst, hon satt o tttade på dammsugaren som jag for omkring med... jag provade slå av den o på en gång började hon skrika igen, lustigt.... när dammsugningen var klar i hela huset så la jag den bara på golvet, men fortsatte ha den på och den lilla spjuverungen var nöjd o glad i säkert 30 minuter så jag kunde fortsätta städa i resten av huset.... slog av dammsugaren o så kom sirenen ig¨ng igen på en gång... hon måste verkligen finna harmoni i dammsugar-ljudet!? konstigt, men effektivt =)

 

 

detta ska jag prova nästa gång jag ska städa också, kan det fungera igen eller var det bara tur idag!? =)

 

sen vill jag gratta min svägerska och man som fått barn inatt kl 00.03 så med tre minuters marginal blev det på beräknad datum =)

 

välkomnar alltså en ny liten kusin till Vilja och Ebba. Denna pojke blir nummer 5 i barnbarnsskaran hos mina svärföräldrar o då har jag o min man redan klart för oss att vi vill ha fler barn (om det nu går, man vet aldrig, men vi vill ha) och sen har dom två barn till som ännu inte skaffat barn så frågan är hur många barnbarn dom kommer få innan alla är färdiga =)

 

nu kom min syster o hennes man o hälsade på så ska vara trevlig =)

 

ha en superbra fredag!

vad är en bra mamma, detta är något jag tänkt på mycket... vad gör oss bra vad gör oss dåliga!?

 

Enligt en amerikansk hushållsbok från 1950-talet ska en god hustru och mamma alltid ha middagen färdig när mannen kommer hem. Hon ska plocka undan leksaker, torka av bordet och säga åt barnen att vara tysta, så att han får lugn och ro. Hon ska inte ställa några frågor om vad han gjort under dagen – han är husets herre och gör alltid sitt bästa för att vara rättvis.

humpf? =) denna typ av man skulle, idag, inte direkt bli hyllad för sin jämställdhetssträvan... =)

 

 

njaaa, husmorsgrejen känns inte för mig.... =)

 

enligt psykologiguiden.se  kan  man eftersträva att uppfylla följande punkter för att vara en bra mamma...

1. Försök att inte ta på dig skuld när barnet går in i jobbiga perioder. Det är naturligt och utvecklande med trots och frustration. Det är inte ditt fel. Och det går över! 

2. Tala om som det är, även om det är svåra besked som skilsmässa eller sjukdom. Barn anar ändå och det är bättre att veta än att fantisera. 

3. Låt barnet vara litet när det behöver vara det. Ta barnets rädslor på allvar. Låt till exempel också ett stort barn sova i din säng utan att göra stor affär av det. 

4. Tala klart och tydligt om för barnet vad som gäller. Det är inte fel att våga sätta stopp, bli arg och hindra ett barn som är trotsigt och bär sig illa åt. Det är tvärtom viktigt, genom att ge motstånd hjälper vi barnet framåt i utvecklingen. 

5. Ge dig tid att prata med barnet, både om vardagligheter och om sådant som liv och död, godhet och ondska. Ta barnets funderingar och oro på allvar utan att vifta bort eller bagatellisera. 

6. Prata med andra föräldrar om föräldraskapet särskilt om du är orolig eller rådvill. Det kan hjälpa dig, men du kan också hjälpa andra. 

7. Acceptera inte att barnet säger elaka och föraktfulla saker till dig. Säg till barnet att sådant får du tänka men inte säga. 

8. Var taktfull. Använd inte ironi. Gör inte narr av barnet och lämna inte ut henne genom att tala om för andra vad hon sagt eller gjort om hon inte vill. 

9. Välj dina strider under stormiga perioder, även om du blir inkonsekvent ibland. 

10. Barn mår bra av att ta ansvar, men det ska vara lagom mycket.

 

dessa rader är geniala... visst är det detta som gör det fantastiskt att vara förälder... när man sitter ner och förklarar för sitt barn om saker o ting... när man blir arg tar man sig tid till att berätta varför man blev arg.... om man skriker och för dåligt samvete erkänner man sina fel för barnet.... när de trotsar och skriker stannar man upp, tänker efter och beslutar om striden är värd att ta. Man går inte in i något halvhjärtat, har man bestämt sig för att ta striden gör man det till 100%, ska man inte ta striden varöfr då påpeka?.... att man pussar sina barn, uppmärksammar deras tårar, stannar av mitt i städningen och ger dem en lekstund, låter dom grisa med maten, skrattar och gråter med dem, stöttar och förklarar, leker och tillrättavisar, ger en extra glass mitt i veckan ibland, tållter sig vara inkonsekvent ibland, men kommer alltid ihåg att vara uppmärksam på när våra små behöver oss....

 

jag vet inte vad som gör en bra förälder, det är olika, men jag vet att jag alltid gör mitt bästa och jag vet att jag är en pedagogisk mamma som sällan skriker i onödan... jag tycker vi mammor (kan inte tala för pappaor, men säkert är det samma för dem) är dåliga på ge oss själva beröm och klappa varandra och oss själva på axeln för det otroliga jobb vi gör med våra barn. jag är fasiken en bra mamma, hur vet jag det? jag ger mina barn kärlek, jag är aldrig våldsam mot dem, ja, jag säger ibland fel saker och höjer rösten i fel lägen eller rent obefogat, men jag kan erkänna mina fel, be om förlåtelse och visa migmänsklig för mina barn.... framförallt går det inte en enda dag utan att jag säger att jag älskar dem, verkligen krama rom dem och ger dem av min tid oavsett om det gäller att göra mat tillsammans eller rita... jag älskar mina barn såååååå såååååå såååååå mycket.

 

jag är en bra mamma för jag gör så gott jag kan! har du berömt dig själv idag!? =)

 

 

 

Yohio! va, är detta verkligt en... en man (eller för en 28-åring som jag, kanske mer en kille eller pojke) !? =) han ser bättre ut än de flesta kvinnor jag sett =) good for you, man! =)

 

unikheten är fantastisk... mer fantastiskt är att man i dagens samhälle kan uttrycka den. synd bara att det finns männskor som måste trycka ned, stöta bort och exkludera dem som är modiga nog att verkligen stå för dem de är, dvs. en som stpr ut från mängden! jag skulle inte vilja påstå att jag är som alla andra, det vi kallar för "normal", men min unika perosnlighet faller o andra sidan in inom ramen för vad samhället anser vara socialt accepterat vilket många gånger är skönt. jag blir inte utstirrad, ifrågasatt eller viskad om (iallafall inte för mitt utseende eller sätt att uttrycka mig på). det är otroligt starkt att visa vem man vekrligen är, våga stå för det o stå emot den ignorans den svenska samhället bär på...

all heder till alla som inte faller inom samhällets ram av vad "normalitet" är, men vågar stå för den unika och vackra person de är!!!

 

 

ha en bra lördag kväll!