INTE svårt... när vilja föddes!
Jag hade haft värkar i flera dagar, spytt det senaste dgynet och mått vidrigt illa... jag kunde varken dricka eller äta på över ett dygn. Jag var med andra ord helt slut när BM Mirjana kom på sitt pass... tre BM:s innan hade sagt att de INTE villa ta hål på mina hinnor trots att jag var så pass öppen att det skulle gå. De ansåg att förlossningen skulle gå för fort då för en förstagångsföderska och att smärtan skulle eskalera så snabbt att min kropp skulle ha svårt att hänga med. det bästa är att kroppen får ta sin tid helt enkelt. Jag sa till Mirjana att jag mådde jätte dåligt och att det enda jag ville var att barnet skulle komma någon gång... jag grät lite och var väldigt trött, helt slutkörd faktiskt...
Mirjana gick på en gång med på att ta hål på hinnorna och efter 4 h var Vilja ute.
Mirjana var min hjälte den kvällen/natten och även petronella som var den studerande BM som förlöste vår lilla tös. Hon var fantastiskt duktig och jag måste verkligen säga till alla som jag hört säga att man aldrig ska gå med på ha en studerande BM. -Vad fan, om vi inte låter dom hjälpa oss, dessutom med översyn av en redan utbildad och kunnig BM, hur ska de då gå om 10-15 år? Vem ska förlösa alla barn då? Jag tycker vi ska känna oss previligerade att vi får vara bland de första barn som de förlöser. de är förmodligen mer noggrann och hjälpsam än någon annan mediterad BM i världen. Dessutom finns personal med erfarenhet alldeles bredvid om något akut skulle inträffa! Vilja var Petronellas 50:e barn och i och med henne blev hon färdig BM, tycker jag är häftigt! =)

Ögonblicket som jag nu vill nämna är precis när (känsliga läsare varnas) Vilja kom ut. det blev alldeles varmt och konstigt och helt plötsligt, på en sekund, försvann all smärta och all oro... Helt plötsligt var jag, JAG, mamma! Efter 4 jobbiga år av mf och ständiga besvikelser av negativa gravtest var hon här, ÄNTLIGEN! Jag grät av ren lycka och aldrig någonsin tidigare har jag känt sådant behov av att ta hand om någon. Känslan gick från att verkligen vilja lyckas med att vara en bra mamma, till att behöva lyckas för den lilla tjej jag höll i famnen. Den lilla perosnen jag väntat på, och min man väntat på, i dryga 9 månader var här och det var en person jag kunde pussa och röra vid.... alldeles underbar, vår lilla dotter!

 
ajaj... =)


Ute =)


Far och dotter =)


Mirjana och Vilja