det är verkligen tuffare att vara gravid denna gången än förra. orken är knapp, förmodligen lika som förra gången, men vilja kröver ju min fulla närvaro så det finns inga utrymmen att vila som det gjorde förra gången. Jag har ju iaf slutat må illa nu, men av o till mår jag dåligt på kvällarna (dock inget att gnälla över, är väldigt lindrigt)... sömnen däremot at väldigt drabbad då vilja sover så oroligt, jag hoppas verkligen hon börjar sova hela nätter tills i juli då nästa bebis kommer. o när hon väl sover bra ja då måste man springa på toaletten stud i kvarten istället, haha!
Jobbigast är ju dock att tommy är borta så mkt. känner verkligen att jag får offra mycket för att få det att fungera. samtidigt kan jag inte irktigt klaga då jag gick med på att han skulle driva storklinta. visste dock inte det skulle ta så här mkt tid, för det är inte bara helgerna osm går åt till det utan i princip all ledig tid efter jobbet... han träffar vilja så sjukt lite o det är jobbigt för det mräks verkligen att hon skanar honom, precis som jag gör. helgerna går dock ganska fort o lika fort som han åker är han på väg hem känns det som. däremot ser jag inte alls framemot helgerna vilket jag borde göra då jag har skola 7-16 (praktik hela terminen som biståndbedömare och hemtjänstchef), men när fredag kommer så ser jag inte lugn o ro med familjetid utan ensamhet framför mig. det är tråkigt att jämnt vara själv hemma... är sjukt less påbo här ute för jävlat ingen hälsar ju på en. Ibland känns det som att dagen jag fick barn slutade jag existera för vissa.

usch, tycker lite synd om mig själv idag ... men jag har fan ett stressigt liv, utan att kunna ta igen mig någon gång. har ingen egentid vilket jag tror är otroligt viktigt för att man i längden ska kunna vara en bra mamma....
Missförstå mig inte nu, vilja är det bästa jag har i livet o det barn som växer i min mage är otroligt efterlängtat. är inte alls så att jag känner mig tyngd av att vara mamma, men situationen just nu är väldigt tung.

Jag tror många inte pratar om detta trots att det tynger dem... visst fan är det jobbigt att vara småbarnsmamma (o pappa)... vem tycker itne det av o till? o visst är det lika viktigt att vi ska kunna säga det högt! varför ska vi alla låtsas vara perfekta när vi likväl vet att ingen är det! jag går mot strömmen av alla som presenterar föräldraskapet som röda rosor och säger att fan suger ibland! jag älskar henne alltid lika mkt, men ibland suger det att inte kunna sova eller få diska eller laga mat ifred... men när jag stannar upp o ser henne i ögonen så ser jag allting kjag vunnit, inte förlorat av att få vara en dle av hennes liv... hon ger sååå mkt mer än hon tar, men visst kan vi alla vara ärliga o säga att trots TOTAL kärlek är det jävligt jobbigt av o till!



mammas gullhjärta!





sångstund med ellen o vilja i storklinta =)



så här skoj har jag o ida i storklinta i husvagnen. en skål gör en fin hatt =)



"baba" som vilja säger =)



jädra gullpropp!



spännande utanför husvagnen (traktor) =)

ha det superbra alla! det var allt fårn mig för denna gång =)