Saknar min man otroligt mkt. Dagarna går väldigt sakta här hemma när man är helt själv även om jag försöker fylla dagarna med aktiviteter. Han for i fredags, tidigt tidigt och sen dess har jag varit mkt borta och umgåtts med släkt och vänner.
Fredag kväll umgicks jag med min moster, kent och morfar hemma hos moster. Eftersom vi var hos moster var jag tvungen att fara hem relativt tidigt, kring halv nio då Vilja måste få krypa i säng. Det är ju definitivt nackdelen med att bo så långt borta för hade jag bott i stan hade Vilja kunnat somna i vagnen och sen hade jag bara gått hem och lyft över henne i sängen. Hon hade ju knappt vaknat av det tror jag. Nu måste hon först somna, sen sättas i bilstolen, köras hem i 15-20 minuter och sedan lyftas över i sängen. Hon hinner som vakna och bli pigg ofta efter den proceduren. I fredags ville jag inte riskera hon skulle hinna bli pigg eftersom jag själv var så himla trött och inte kände för att sitta vaken med henne till tolvsnåret.


Trött piga =)

Lördag var jag på loppis, sen for jag in till stan o träffade Ida. Sedan spenderades kvällen (fram till halv nio-tiden) hos henne. Tyvärr kom vi på lite sent att jag hade ju kunnat sova över hos hon. Blev som för sent att dra o hämta alla saker här hemma för att vända.
Söndag var det dop kl 13 och efter det for jag och tittade fotboll på kvarnvallen.


dopet
från vänster: Erika, Jana med Lea ( min halvsyster) i famnen, farsan, Johnny (faktiskt ett ex till mig) med sin dotter Lova i famnen. Fram står Oliver och Elliot (mina halvbröder) 


Igår var jag ute och promenerade med Jana och på kvällen kom Ida hit och åt middag.
Idag har jag varit med Naomi och fått se hennes mega söta lilla chihuahua-valpar som är 4 veckor gamla och iiiiinte speciellt stora =)


bild från google

Jätte fina små valpar, 6 stycken. Två kommer bli långhåriga och resten korthåriga. =) Man blir som sugen, men det är inte rätt tid för en hund hos oss!

Som sagt har jag fyllt dagarna med aktiviteter, men ändå så känns dagarna långa. Det är inte heller det att jag inte tycker om att vara själv med pigan, för det jag tycker det är väldigt skönt ibland. Hon är bara väldigt grinig nu för tiden (tänder och mkt annat) och därför är det jobbigt att vara själv dygnen runt.
Jag vet att otaliga mammor/pappor är det med sina barn dygnen runt, åren igenom, men jag befinner mig inte i den situationen att min hjärna behövt ställa in sig på att vara själv så mkt. Därför blir det jobbigt när han är borta länge. Egentligen tror jag nog att det mest handlar om mig, att JAG behöver honom, inte att jag behöver honom att hjälpa mig med Vilja. Det är inga problem, men han är ju den JAG pratar med och så varje dag. Dessutom är han inte nåbar (de har sjukt dålig sändning) så jag har kanske pratat med honom 15 minuter sedan han for...
När han är borta blir min träning också lidande då jag inte kan fara på de pass jag brukar på korpen, jag blir väldigt hängig och nere av att inte få träna så det börjar också kännas nu. Visserligen kan jag träna zumba hemma, men jag börjar vara sjukt less koreografin trots att jag bara tränat det 3 gånger! Jag behöver ett iriktigt svettigt styrkmix pass. Få träna musklerna ordentligt =) 


lånas bild

Jaja, nog med självömkan nu, men jag saknar verkligen min man. Han förtjänar dock att ha en mysig fiskeresa med sin kompis så jag gnäller inte om detta när han ringer. Försöker vara en bra fru, hihi!


lånad bild