det dåliga samvetet....
...pyr i mig som rök från en slocknad eld.
Jag tror aldrig, sen jag fick barn, att jag känt mig osm en sämre mamma än jag gör nu! Jag har ingen ork att ta hand om henne så som hon förtjänar. Jag kan inte leka alla roliga lekar med henne som hon vill eller jaga henne här hemma i huset... lyfta upp henne o killa hon eller bara sitta på golvet i henne rum o leka med alla leksaker.
Jag har för ont, är för trött och mår för dåligt! =(
Kroppen är inne på sista lilla orken som finns lagrad i min kropp just nu och den sinar fort. Att tommy varit borta så mkt och inte funnits här på flera månader i samband med den här graviditeten som är allt annat än lätt och behaglig gör att jag är helt utpumpad och nästan körd i botten...=(
För två dagar sedan fick jag dessutom ordentligt onda förvärkar som höll i sig i 9-10 timmar innan de gav med sig! Om dt inte är ett wake-upp-call, vad är? Onda värkar i vecka 25 är inte det minsta kul o oron var så himla stor. Som tur är har de gett med sig nu, verkar det som, menmagen är väldigt känslig och gör att jag än mindre kan lyfta och dona med vilja som jag skulle vilja göra egentligen!
Ja, jag vet att detta verkligen är ett tycka-synd-om-mig-själv-inlägg.... men vart ska man göra det om inte på sin egen blogg!? vill du läsa gör det, vill du inte, låt bli!
Det roliga är att jag ser mig själv som en stark människa som inte klagar lätt, som tyvärr svalt alldeles för mkt skit under mitt liv... men jag tror aldrig jag varit så här slut i kroppen! Det är helt ärligt inte lång tinnan jag går in i väggen! Hur sk jag klara praktiken nu? det är 8 veckor kvar fr.o.m måndag o sen har jag tagit på mig jobb i 5 veckor! Hur tänkte jag där? seriöst! visserligen mådde jag mkt bättre vid tillfället jag tackade ja, men hur fasiken ska jag palla med det nu? Vet ju inte ens om jag kommer orka de 8 av praktiken som är kvar!
Sen stressar jag upp över storklinta eftersom ingenting är klart... vill tommy o R driva det vidare eller ska de lägga ned? De vet inte ens själva ännu, är många frågetecken, men bara det att det hänger över mig är ytterligare ett stressmoment... Jag inser nu hur fruktansvärt stressOtålig jag är just nu! Klarar ingenting alls, kanske hänger det ihop med allting annat!
Idag var jag hos läkaren o BM eftersom jag var tvungen att se ifall mitt konstanta illamående som kommit tillbaka beror på att jag läcker äggviteämnen och därmed är i risk för havandeskapsförgiftning (som tur var gjorde jag inte det) o i samband med besöket fick jag akupunktur mot mina verkligt onda fogar. När BM satte nålarna kämpade jag mot tårarna och när hon gick ut sprutade dom konstant i 45 minuter... Jag sa högt för mig själv att det är okej att vara trött, att säga till alla att du inte orkar mer! Det är okej att ha ont o faktiskt tycka synd om dig själv för en kort sekund... det är inte bara okej, det är nödvändigt för att orka ta nya tag och ta hand om den underbara dotter du har och lillbebben i magen! Linda, det är okej! Du behöver inte vara stark jämt! Detta ledde till fler tårar, men också en insikt! Jag ringde tommy o sa som det är, jag håller på gå i väggen! Jag orkar inge mer med detta hektiska liv... jag varken äter eller dicker nå mer för jag har NOLL matlust o mår illa hela tiden! dessutom har jag börjat rapa som en galning och ha kramper i magsäcken, så hej o välkommen magkatarr också!
Jag är slut, less och ledsen fr att hela mitt jävla liv känns som en hektisk bubbla om vilken dag som helt kan spricka o det kan sluta riktigt illa... jag ha rint ekontroll på nå o inte heller tid att stanna upp, för precis som alla andra småbarnsföräldrar, är det ett 24/7 jobb med de små...
Jag saknar tommys stöd och framförallt närvaro... när han väl är hemma är han så slut att han inte prkar göra något för stackaren har arbetat varenda dag sedan i september... det går ut över mig då som för ta än större ansvar även när han är hemma o då behöver jag vila för att kunna komma ikapp i sömn och allting annat... att vara gravid i den här situationen är sjukt sjukt jobbigt o än värre då graviditeten är så komplicerad!
sutklagat för min del, jag är nöjd nu!
ha en bra dag alla, nu far jag till djupviken o dagis, till min underbara lilla tjej!
Jag tror aldrig, sen jag fick barn, att jag känt mig osm en sämre mamma än jag gör nu! Jag har ingen ork att ta hand om henne så som hon förtjänar. Jag kan inte leka alla roliga lekar med henne som hon vill eller jaga henne här hemma i huset... lyfta upp henne o killa hon eller bara sitta på golvet i henne rum o leka med alla leksaker.
Jag har för ont, är för trött och mår för dåligt! =(
Kroppen är inne på sista lilla orken som finns lagrad i min kropp just nu och den sinar fort. Att tommy varit borta så mkt och inte funnits här på flera månader i samband med den här graviditeten som är allt annat än lätt och behaglig gör att jag är helt utpumpad och nästan körd i botten...=(
För två dagar sedan fick jag dessutom ordentligt onda förvärkar som höll i sig i 9-10 timmar innan de gav med sig! Om dt inte är ett wake-upp-call, vad är? Onda värkar i vecka 25 är inte det minsta kul o oron var så himla stor. Som tur är har de gett med sig nu, verkar det som, menmagen är väldigt känslig och gör att jag än mindre kan lyfta och dona med vilja som jag skulle vilja göra egentligen!
Ja, jag vet att detta verkligen är ett tycka-synd-om-mig-själv-inlägg.... men vart ska man göra det om inte på sin egen blogg!? vill du läsa gör det, vill du inte, låt bli!
Det roliga är att jag ser mig själv som en stark människa som inte klagar lätt, som tyvärr svalt alldeles för mkt skit under mitt liv... men jag tror aldrig jag varit så här slut i kroppen! Det är helt ärligt inte lång tinnan jag går in i väggen! Hur sk jag klara praktiken nu? det är 8 veckor kvar fr.o.m måndag o sen har jag tagit på mig jobb i 5 veckor! Hur tänkte jag där? seriöst! visserligen mådde jag mkt bättre vid tillfället jag tackade ja, men hur fasiken ska jag palla med det nu? Vet ju inte ens om jag kommer orka de 8 av praktiken som är kvar!
Sen stressar jag upp över storklinta eftersom ingenting är klart... vill tommy o R driva det vidare eller ska de lägga ned? De vet inte ens själva ännu, är många frågetecken, men bara det att det hänger över mig är ytterligare ett stressmoment... Jag inser nu hur fruktansvärt stressOtålig jag är just nu! Klarar ingenting alls, kanske hänger det ihop med allting annat!
Idag var jag hos läkaren o BM eftersom jag var tvungen att se ifall mitt konstanta illamående som kommit tillbaka beror på att jag läcker äggviteämnen och därmed är i risk för havandeskapsförgiftning (som tur var gjorde jag inte det) o i samband med besöket fick jag akupunktur mot mina verkligt onda fogar. När BM satte nålarna kämpade jag mot tårarna och när hon gick ut sprutade dom konstant i 45 minuter... Jag sa högt för mig själv att det är okej att vara trött, att säga till alla att du inte orkar mer! Det är okej att ha ont o faktiskt tycka synd om dig själv för en kort sekund... det är inte bara okej, det är nödvändigt för att orka ta nya tag och ta hand om den underbara dotter du har och lillbebben i magen! Linda, det är okej! Du behöver inte vara stark jämt! Detta ledde till fler tårar, men också en insikt! Jag ringde tommy o sa som det är, jag håller på gå i väggen! Jag orkar inge mer med detta hektiska liv... jag varken äter eller dicker nå mer för jag har NOLL matlust o mår illa hela tiden! dessutom har jag börjat rapa som en galning och ha kramper i magsäcken, så hej o välkommen magkatarr också!
Jag är slut, less och ledsen fr att hela mitt jävla liv känns som en hektisk bubbla om vilken dag som helt kan spricka o det kan sluta riktigt illa... jag ha rint ekontroll på nå o inte heller tid att stanna upp, för precis som alla andra småbarnsföräldrar, är det ett 24/7 jobb med de små...
Jag saknar tommys stöd och framförallt närvaro... när han väl är hemma är han så slut att han inte prkar göra något för stackaren har arbetat varenda dag sedan i september... det går ut över mig då som för ta än större ansvar även när han är hemma o då behöver jag vila för att kunna komma ikapp i sömn och allting annat... att vara gravid i den här situationen är sjukt sjukt jobbigt o än värre då graviditeten är så komplicerad!
sutklagat för min del, jag är nöjd nu!
ha en bra dag alla, nu far jag till djupviken o dagis, till min underbara lilla tjej!
